Dröm och verklighet. Mild Augustiqvållen dröjde Ännu öfver skär och strånder Öfver tegarna, som mogna Sågos mellan sjellens väggar. Kring den strand, som ånnu reser Sina brutna tinnar öfver Sundets mörka, djupa speglar, Uti hvilka höga Luna Tånder upp, i klara aftnar, Minnets matta altarlåga, — Kring den strand, der barndomstiden, (Liksom lugna, tysta källan Hvilar invid Alpens fot) Uti evighetens skugga Sofver långa, långa såmnen, Efter glådtig dans och dråmmer Om en evigt falnad fågring, Om sin flyktade tillvaro, — Kring den strand, dit stads jag långtar Ifrån tidens ådemarker, Låg ett sken från gångna dagar, Skönt som, uti gyllne åldrens Långesedan flydda timmar, Dopet ifrån solens ljushaf Låg utgjutet öfver Edens Höga kronors rika drågt, —