Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1851, sida 1

Återblick på Frankrike under Mars månad. (Forts. sr. N:o 88.) M. Desmousseaux de Givre: år det nödvändigt att bibehålla en lag emot pretendenter, som ej finnas? Huru kan hr Berryer. som 1831 talade emot proskriptionslagarne. nu försvara dem? Det år dock samma lagar. Efter att hafva emottagit ett bref, som talar om förlikning, år det minst låmpligt för hr Berryer att fordra det proskriptionslagarne skola vidmakthållas. Man vill kasta en gloria omkring en landsflyktig prins, men der finnes flere prinsar, som lida långt ifrån deras fådernesland. Ingen fruktan år grundad. Vi vilja ej låta republikens lagar tjena till medel för restaurationen af kejsaredmet. Hvad år det för en ytterlig försigtighet, som låter en kronprins hållas i landsflykt af sina egna vånner? hvilken tror att medborgareprinsar, som med utmårkthet kommenderat våra armer, skulle begagna sig af tillståndet att åter få betråda fådernejorden för att våcka oroligheter och split? M. Berryer påstår att vi åga råttighet att tillsluta Frankrikes portar, men ej att öppna dem. Således skulle ett bifall till propositionen i hans tanka vara till och med en orättvisa! Hr Barkelemy-Saint-Milaire: Jag har nyss understödt propositionen och det i namn af våra republikanska principer. Proscriptionslagar upphöra att vara råttvisa och lagliga den dag då de ej längre äro sörestafvade af den allmänna vålfården. Jag har bidragit till lagen 1848, men omståndigheterne åro nu föråndrade och lagens afskaffande medför ej någon fara. Hvad! skulle de unga prinsar, som tappert kåmpat för sitt fådernesland, ej utan fara kunna återkallas! Det legitimistiska partiet påstår att Frankrike ej har rått att restaurera det hon ej hade rått bortkasta. Nåväl då vi votera för denna abrogation, hafva vi ännu en gång till broklamerat principen af den nationella suveräniteten. Se der hvad som bestämmer min röst för propositionen. Att bibehålla proskriptionslagarne skall vara att begå ett felsteg och att bereda antingen Bonapartisternas eller Legitimisternas triumf. Mr Marc-Dufraisse: Råttvisa och nyttiga, då man voterade proskriptionslagarne, åro de det ånnu mer i dag. Höfves det Frankrike att råcka en öm och generös hand åt jag vet icke hvad för ett majestät utan konungadme, ett majeståt, som i allt sall af själ och hjerta hatar Frankrike? Vi håmnas ej på sönerna för fådrens skull, men vi hafva att göra med arfvingar till en prinsessa, som republiken afskedat? Når revolutionen bryter sönder en krona, träslas på samma gång dess verkliga eller presumptiva arftagare. Hafva då Ludvig XIV:s afkomlingar och medlemmarne af den Orleanska familjen erkånt republikens legitimitet? Royautten dör ej, säger ni, nåvål! dess straff bör ej heller då. Äro dynastierna oskyldiga, så åro ju revolutionerna brottsliga. Ludvig den XVIis död var råttvis! Ni såger att prinsarne, om de återvånda, ej skola konspirera; hvad vet ni derom? Hr Berryer: Efter sådana föraktliga ord, som vi nyss hört, beder jag församlingen att uppskjuta denna diskussion.