sitt djup icke mindre ån han uppväcker beundran genom sin fårdighet, sina enkla och dubbelgrep. Han förstår att ur violinen locka en ton, som aldrig förr varit hård; en klagande, sjungande ton, som trånger till åhörarnes sjål. Han skall uti Italien ett helt år hafva studerat violinens konstruktion och upptåckt denna ton. Ole Bull och Paganini åro lika långt skiljda från hvarandra, som de himmelsstreck, hvarunder de åro födde. Hos Paganini står den högsta konst i förbund med den sydlåndska passionen; hos Ole Bull naturen i förbund med den högsta konst. I Bulls prestationer beundra vi den nordiska kraften, sinnesro, ett mildt elegiskt lugn, ömhet och själssullhet. Ingen af dessa violinfurstar kan förlora något genom att såttas vid sidan af hvarandra.A gg C—