— P4 Nc Q c c — ggiGhaaaahaga3Ba:anh Er i ka, eller kriget i Ditmarsken. af S. Blicher. (Forts. fr. N:o 87. Holm smålog och skakade på hufvudet: Neuenkirchen kan det icke vara; byn med det namnet har alltid haft namn för att vara en anståndig by, likasåvål som alla de andra hår i Ditmarsken; men denna tyckes vara full af skökor. I det första hus, jag kom, såg Jag en., Qvinnornas förvåning gick snart Öfver till förbittring, hvilken utbråt i en stråm af skållsord, hvaribland lögnareoch -åreskåndareicke voro de gröfsta. Lugna er! lugna er! ropade Holm allt imellanåt, viljen J blott göra er omak med att gå till ladan hår utanför, skolen J strax finna qvinnan med hennes nyfödda kårlekspant; och sjelfva skolen J då få se om hon hår er till, eller om det år en fråmmande, som gör er och er by denna åra. Med dessa ord gaf han håsten sporrarne och red sin våg öster ut genom Neuenkirchen.