Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1851, sida 1

Återblick på Frankrike under Mars månad. Det har blifvit en vana att anklaga Fransmännen för kärlek till ombyten. Vi såga gerna om Fransmånnen att de ålska revolutionen par caprice, men om någon tid varit tjenlig att visa huru oriktiga sädane omdömen åro, så år det denna, hvaruti vi lefva. Aldrig har Franska folkets tålamod blifvit satt på så svårt prof, som under president Bonapartes regering, för att från hans satelliter låna ett ålsklingsuttryck, och åndå år detta folk, som till punkt och pricka känner sin suvernåra makt, stilla och lugnt. Ingenting önskas högre af presidenten och han anhang, ån att kunna få ett behåndigt tillsälle, att i spetsen för soldatesken helt och hållet kullkasta denna konstitution af 1848, hvilken så vål af honom, som af majoriteten i nationalförsamlingen skymsas och kringgås. Hvarje dag, ja hvarje timma antastas ej blott de enskilte medborgarnes heligaste råttigheter utan ock hela nationens sympathier; förstås, allt i lagens namn. Att presidenten och ordningens vänner åro så ihårdiga att störa ordningen, kan man ej undra Öfver. De hafva redan samkat för mycken skuld på sina hufvuden, att ej båfva för råkenskapsdagen, ty 1848 års konstitutions 68 såger, bland annat: vrepublikens president, ministrar, agenter och hvarje publik myndighet. åro ansvarige, hvar och en i hvad honom rörer för alla regeringsoch administrationsätgårder;. Men just hvad som förskråcker dem upprätthäller tålamodet