Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1851, sida 1

Erika, eller kriget i Ditmarsken. af S. Blicher. (Forts. fr. N:o 86.) -Den förste, som svarade hårpå, var Johan Arens:--Det år alltsammans godt och vål — sade han — löstet år gifvet och det bår hållas; tillräckligt med penningar hafva vi till att bygga ett kloster; men hvarifrån skola vi få nunnor?.— Han kunde icke hålla sig ifrån att småskratta då han yttrade detta, ty Arens, veta vi ju nog, ej år något helgon. -Det år vål minsta sorgen, genmålte priorn, en större svårighet blifver det att vålja ibland så många, utan att förnårma någon.— Klosterlåftet skall vål vara frivilligt? frågade Arens. — Det förstås, svarade priorn, tvungna låften mottager icke himlen. — Herr pastor! ropade Arens glädtigt, känner jag flickorna i Ditmarsken rått, år det ingen af dem, som år under femtio år, som har lust till att gå i kloster; de vilja tvertom helt såkert heldre gifta sig.