Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1851, sida 2

en ansökning till då ledigtrarande domprosteriet hår i staden. Änsökningen, en godbit af oskyldig humor och lustighet i lynnet, blef verkligen ingisven, ty håndelsen år rent historisk, men ansågs icke kunna vinna något afseende, och biskopen Johan Wingård blef — åfven domprost, hvaremot hans sedermera goda vån, den glade borgmåstaren, sick sig en god domsaga. Så lydde ansökningen: Till Magistraten i Götheborg! Såsom sökande till den efter framlidne doktor Ekebom lediga domprostbestållningen får jag mig ddmjukast anmäla. De orsaker om hopp och tillåtelse, att ibland de sökande varda upptagen, som hos mig gålla, får jag, i stållet för meritlista, hår föredraga, och det efter den norm, som högådle magistraten sjelf gifvit: att lårdom, skicklighet och förtjenst allenast borde anses. Såsom född af en theologie doktor, torde i första stycket intet serdeles tvifvelsmål hafva rum, utan jag, fast mera, såsom filius artis, kunna anses. Dessutom har jag icke försummat, att i flere lårdomsåmnen skaffa mig kunskap både vid och utom akademien; lofvar åfven, att vidare mig förkofra, såker derom, att de fleste biskopar sådant behöfva. Skicklighet hoppas icke bestrides mig, sedan jag, åfven af min fader i lifstiden haft tillfålle inöfva mig uti en prestman vål anståndige låmpor. Jag vill i verket visa för den högådle magistraten, att Ordet, ålven i sin strångaste bemårkelse kan till mig låmpas. Förtjensten må ock icke med skål göras mig stridig, sedan jag i 10 år varit ordinarie tjensteman, och det i domare-embetet, som, både i åldre och sednare tider, på många stållen med prestembetet varit och år förenadt. Hvem vet icke att Samuel, Eli, Amos, Nihemias, Zacharias, Simon med många flere, varit både prester och domare tillika, och, i våra tider, åro, utomlands, prester och domprostar, åtskillige, som åro tillika domare. Dessutom äro sysslorne i många afseende lika. En domare har både Guds och konungens bild och värjo. En prest likaså. En domare bår bidraga. till bibehållande af goda seder. En prest äfvenså. Stadsdomare bör hålla mantalsanteckningar, en prest husförhörslångder. En domare får sportler efter arktalet. En prest ester stycketalet. En domare har stadsråkenskaper, en prest har tabeller. En stadsdomare är svartklädd, en prest äfvenså. Then förre har kappa, den sednare likaså. och skillnaden den är bara lönoden, hvilken brist med förbåttrade inkomster lätt kan undanrödjas. En domare utösvar sitt embete från en stol, en prest likaså; hvaruti skiljer dock något, ty, såsom en domare, hvilken som representant med lag och dom sitter, då en prest, med förmaning. och råd får stå, men thenne ödwjukhet å år belönt thermed, att then sednare får begåra och anamma allmosor, som beråttas yara en god nåringsgren, hvilket den förre år förbudet; så försåkrar jag, att åfven, i detta stycket vilja finna mig. Om detta allt, så tydligen andraget, öfverväges, torde mitt hopp sträckas och mig tillätas få aflågga behörigt prof. P.... E.... Mattsson. Borgmåstare i Marstrand. Franska skådespelarnes emancipation. Enligt UIndependance belge har erkebiskopen af Paris, M. Sibour upphåft det kyrkans anathema, som hvilade så tungt dfver ,skådespelarne. Beråttelsen lyder på följande sått: Hr Sibour har tillkånnagifvit, att, åtminstone i hans ögon, namnet republikan inne