Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1851, sida 2

— ——————— täckte nu på en gång både den andra sralven och sjelfva skansen, öfver hvars bröstvårn kanonerna och några så hufvuden framstucko. Hastigt skyndade han tillbaka, låt göra halt och gaf befallning att beskjuta skansen med kanoner. Fiendens tystnad började oroa honom. Då Isebrand såg, alt kanonerna afbröstades och håstarne frånspåndes, gaf han tecken att börja det blodiga dagsverket: trenne kulor genomsusade gardets tått slutna leder. Hans hårda tilltal besvarades; men blott med föga eftertryck, alldenstund Ditmarskerne stodo betåckta af den tjocka vallen, och gardet sigtade med mindre såkerhet; dock stupade en och annan af skansens försvarare. Flere salvor vexlades nu från begge sidor; Ditmarskarnes med alltid lika mordisk verkan. Gardets eld blef deremot beståndigt svagare; några kanoner demonterades; på andra blef sängkrutet vått och ville icke brinna. Då gaf Slenitz befallning att storma skansen. Med glådje hördes detta af de tappre krigarne, som icke voro vana, att sålunda utan försvar låta sig nedskjuta. De lemnade de onyttiga kanonerna och anryckte mot den första tvårgrafven, öfver hvilken de lade sina lansar, och de för detta ändamål i Meldorp förfärdigade risknippor och