Under hela denna scen satt Bulder på golfvet, spetsade öronen och såg på Per, och Per stod och spetsade öronen och såg på Mats, begge lika tysta och uppmärksamma på sakens utgång. Dessa tre varelser syntes hafva fårdats mycket tillsammans i godt och ondt våder, hvarigenom ett innerligt godt förhållande uppstått dem emellan. Mats var oinskrånkt herrskare Öfver Per, och Per var åter Bulders herre, det var ögonskenligt; men lika ögonskenligt var ock, att detta vålde åtföljdes af en oinskrånkt tillit och respekt från den underordnades sida, förmodligen grundad på långvarig erfarenhet, att allt hvad husbonden sade var godt och vål sagdt, och att allt hvad han gjorde var godt och vål gjordt. Så var och fallet nu, ty då matrosen gick, sånde Bulder och Per, så vidt man af deras miner kunde finna, en vånlig helsning med honom, liksom de sett Mats göra.