Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1851, sida 2

gifna signalementet fullkomligt passade, kramade förtrytsamt ett papper och sade högt: Kontoret redan stångdt! Först i morgon klockan 9! Följande dagen kl. half nio begaf sig bokhållaren till Rue Lafite och posterade sig vid Rothschildska huset. Klockan omkring 9 anlånde verkligen den unga sorgklådda mannen. Kontoret var ännu icke öppnat. Bokhållaren nårmade sig fråmlingen och sade: Ni tycks vara förtretad ölver att icke genast få omsåtta edra papper. Om ni följer mig till min principal, så torde han kunna hjelpa er ur förlågenheten. — Mycket gerna, svarade fråmlingen, men, om möjligt år, nu genast, ty jag måste redan i dag lemna Paris. Så snart fråmlingen inkommit i kassörens kabinett, förevisade honom denne, utan vidare förklaringar, skrifvelsen från Amiens. Knappt hade den olycklige ynglingen låst de sörsta raderna, förr ån han förkrossad störtade sig till bankirens fötter och utropade: Jag år förlorad! Min stackars fader! Haf medlidande med honom. O, min mor, huru lycklig år du, som gått i grafven, utan att se din sons vanåra, hans, som du så varmt älskade. Min Gud! min Gud! Och betåckande sitt ansigte med hånderna, började han att gråta bitterligen. Rörd af denna djupa smårta tog bankiren hastigt. till ordet: Hör mig, unge man. Har ni ånnu qvar vexlarne? — Ja, hår åro de. Huru lyckligt, att jag ånnu ej omsatt dem! — Vid dessa ord framtog han en sedelbok och lemnade den till bankiren, som öfvertygade sig att ingenting fattades. Vålan, sade han derpå, ånnu år icke allt förloradt. Lås nu brefvet till slut. Sedan detta var gjordt, utgjöt den unge mannen tårar af tacksamhet. Bankiren gaf honom en faderlig förmaning, bjöd honom på frukost och ledsagade honom sjelf till jernbanan, sedan han lemnat honom 3000 Franes. Glad öfver den tjenst han gjort huset i Amiens, skref bankiren genast dit och meddelade utgängen. Osördröjligen erhöll han genom telegrafen följande svar: -Ingen enda vexel har blifvit stulen ifrån oss. De papper ni såndt oss åro falska. Vår kassör har ingen son, och har ej heller kunnat förlora sin fru, då han aldrig varit gift. Ni måtte säledes hafva råkat ut för en spetsbos.Af en officielt offentliggjord statistik visar det sig, att staden Rom, bland sina 170,824 invånare råknar 34 biskopar, 1,240 prester, 1,892 ordensprester, 1,467 munkar och 321 seminarister. Ett annat förhållande, som år icke mindre talande, år följande: År 1848 var antalet af Roms invånare 179,000; år 1849 var det endast 169,744 och 1850 var det 170,824. Förmiskningen har på två år uppgätt till nåra 10,000, d. v. s. en sextondedel. Enår utflyttningen och förmiskningen icke varit mindre uti provinserna, kan man göra sig ett belopp om romerska statens lycksalighet under prestvåldet. Vexelkurser: