Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1851, sida 1

som istållet lemna den i det allrabehagligaste och angenåmaste polismånsken. I December, då det icke behöfdes, liknade bemålte entreprenörer de visa jungfurna; nu deremot, då en allmån omhvålfning står för dörren, likna de de ovisa. Men det år ej första gången sådant hånder och sker hår i verlden. Rog af, att vi i dag skrifva den första April, då vårflyttningen med all sin omhvålfning, sitt bråk I och sin rörelse begynner. Konditör Leffman har, såsom jag af -Folkets Röst för i Lördags finner, offentligen förklarat, att den sig så kallande sledamoten af Isratlitiska ynglingaföreningen i Aftonbladet sarit fram med idel -insinuationer och osanningar-, samt att Allt, hvad -Folkets Röstuti den ifrågavarande saken yttrat, år sanning. Då jag nu i min korresp:sartikel af d. 4 Mars icke, hvad betråffar hr L:s bysåttning, beråttat något annat, ån hvad tidningen -Folkets Röst några dagar förut derom haft att förkunna, så mäåste åfven dessa mina uppgifter vara sanna. Hvad som sålunda för mig återstår att bevisa år, att hr L. genom grosshandlaren hr S. blifvit för tillfållet hjelpt ur sin iråkade förlägenhet. Jag hoppas ock att framdeles kunna så göra, utan att såra en välgörenhet, som euttryckligen yrkat att förblifva okänd. Jag ångrar imellertid nåstan, att jag låtit min varma kånsla för en ådelmodig och menniskovånlig handling hånföra mig att yppa ett förhållande, som var en ensak mellan hjelparen och den hjelpte. Dotta år ock det enda, som jag uti ifrågavarande sak har att förebrå mig. Hvad som emellertid bör vara klart för hvar och en år, att jag med nåmnde uppgifts meddelande icke haft för afsigt att skada någon, utan tvertom att åra den, som åras borde. En råttelse uti ett föregående bref anser jag mig böra göra: det var icke Söndagen d. 9:de, utan Söndagen den 2:dre Mars, som det af mig omförmålta samtal mellan hr Leffman och en af mina bekanta egde rum. Till saken gör denna råttelse intet, men vål något till tiden. Den kongl. propositionen om beviljande af 37,500 rdr årligen till organiserande och underhållande af instruktionskompanier för indelta infanteriet har af statsutskottet blifvit till bifall af Stånderne hemstålld. Statsutskottet år, såsom man ser, frikostigare vid denna ån vid den förra riksdagen. Trägen vinner år ett gammalt ordspråk, som vår regering, i fråga om anslag tyckes hafva lagt vål på minnet. Vice söredraganden och sekreteraren för missionssållskapet i Lund, hr E. G. Bring, har i Postoch Inrikes-tidningar låtit införa den förklaring, att engelska biskopens i China, hr Victorias, uppgifter om att missionssällskapets styrelse för missionären Elgqvist nedsatt lånen från 100 om året till 10 dollars i månaden bero på ett missförstånd.Huru detta misssörstånde kunnat uppkomma, omsörmäler hr Bring ej med ett enda ord. Att allmånheten imellertid allsicke ansett en dylik upplysning öfverslödig, derom vågar jag försåkra, och uppmanar fördenskull herr B. att ofördröjligen afgifva en sådan. Visst år det bra långt till China; men nog skulle man vål åndå kunna kontrollera, huruvida upp