O — Theater, Döden fadder. Sagolustspel med melodramer, körer och kupletter i 3 akter, afdelade i 7 tablåer af Å. Blanche. Musiken arrangerad af J. N. Ahlström. Sedan dessa tablåer eller som de kalas Sago-lustspel nu hårstådes gilvits trenne gånger, torde en kort öfverblick deröfver ej vara utan intresse: En kolare, Knut, (hr Hallberg) har efter ett mångårigt åktenskap af sin hustru erhållit en son. Ehuru uppfyld af glådje öfver denna lyckliga håndelse, återstår dock ett bekymmer, det nemligen, att i sin torftiga belågenhet finna någon som vill stå fadder åt hans lilla ålskling. Förgåfves vånder han sig i detta hånseende till flera personer; en gruffogde (herr I. Sandström) en landtman, ja till och med tiggaren (hr Andersson) nekar att uppfylla hans entrågna begåran, den sistnämnde af det skål att han fruktar komma för sent för att af kolarens på sjuksången liggande patron (hr Berglund) erhålla några lumpna skillingar. Under bedröfvelsen öfver sina misslyckade bemödanden intråder under åska och blixt sjelfva döden (hr G. Sandström) och erbjuder sig att blifva den så mycket esterlängtade saddern, hvilket anbud kolaren slutligen under vissa vilkor antager. Emellertid anlånder Knuts vackra brorsdotter Anna (m:lle Fehrnstråm) med några gåfvor till den fattiga familjen, då döden, som vanligen ej skonar ungdomen mer ån ålderdomen, fattar behag till den unga vackra flickan, men låter af Knuts invåndningar förmå sig att afstå från sin afsigt att ölverslytta henne till sitt rike, samt följer Knut in i hans hydda. Under tiden upptråder en annan person Theodor (hr Wikström), brukspatronens son, men förskjuten af fadren, emedan han enligt sin böjelse egnat sig åt målarekonsten och fattat kårlek till den fattige kolarens brorsdotter. De ålskandes glådje år stor vid detta oförmodade sammantråffande, men denna glådje blandas, som all jordisk sröjd med smärta, då Theodor får veta, att hans far, såsom det tros, ligger för döden utan att han ännu skånkt sin son förlåtelse. Knut jemnte den besynnerlige gudfadren utkomma åter från hyddan, och såsom sadderdergäfva ger döden Knut den förmågan att kunna förutsåga om en patient skall dö eller icke; han erhåller nemligen den fördelen framför andra dödlige att kunna med sina lekamliga ögon se dödens gestalt; står denne vid patientens hufeudgård, så dör han, står han åter vid fötterna så tillfrisknar han. Under Theodors bekymmer öfver sitt förhållande till fadren intråder hans kusin Ernst (hr Pulchau), hvllken jemnte sin broder Rudolf (hr Ljungdal) vistas i brukspatronens hus. Dessa båda utgöra hans goda och onda genius; i det att Ernst alltid manar godt för Theodor, Rudolf deremot söker att underblåsa fadrens missnöje med sonen. Ernst lofvar nu Theodor att blifva hans förespråkare och aflågsnar sig, hvarefter Theodor varseblifver 2:ne stråtrölvare smyga sig ut ur fadrens hus med ett schatull, hvilket de stulit af hans fader och sedermera befanns innehålla en betydlig penningesumma. Dessa bofvar förfsöl