Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1851, sida 1

också sörsvaret planlöst, vildt och förtvisladt. Legotrupperna, omkring ett hundrade man, då de sågo hela den stora hären komma anryckande, rådde innevånarne till ögonblicklig underkastelse; och då desse, förbittrade och beskyllande dem för förräderi och feghet, tvungo dem att qvarstå på det anbefallta stållet, gingo de vid första kanonskottet åfver till fienden. be infödde, långt ifrån att följa dessa fråmlingars exempel, blefvo ånnu mera halsstarriga i sina beslut: att kåmpa till det yttersta, och att blott öfver sina egna lik läta de stormande intränga i staden. Icke ett enda ögonblick vacklade de i denna sin hjeltemodiga föresats: såkert och hastigt sköto de först med kanonerna, hvilka gjorde stora luckor i gardets leder, derefter med pilar och kastvapen, och försvarade sig slutligen med sina långa lansar -Ditmarskerns lifvapen — i porten man mot man. Trång blef vågen för fienden och dyrt måste ingången kåpas. Så mycket vanns ock med försvararnes sjelfuppoffring, att största delen af de vårnlöse fingo tid att rådda sig ut genom stadens motsatta sida till Nordditmarsken. De tillbakablifne afbidade ett fruktansvårdt åde. Carsten Holm var enligt förut fattadt beslut förlagd i staden med ett par hundra man. Så snart det första anskriet hördes, samlade