Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1851, sida 1

deras förnedring skall utgå lika hastigt som blixten till alla verldens åndar, och för hvars och ens öron, som det hörer skall det ringa. Ett stormande bisallsrop följde på detta profetiska tal; och korset mottogs med jublande glådje af landets styrare. Så snart sorlet hade något lagt sig, frågade en: Hvem skall föra det heliga bancret i striden?— Efter gammal sed och försådrens bruk — svarade Carsten Holm — bör det vara en ärbar jungfru. — Vål taladt, min son — sade prosten — en ren och obesmittad jungfru skall båra den vålsignade jungfrusonen, 0 och inviga hela sitt lif åt kyskhet och åt Herrans tjenst. — Hvem af eder, unga qvinnor: — lade han till, och såg sig omkring ut Öfver torget — vill först tillbjuda sig? Ehuru vi sedan kunna vålja bland de många, skall likvål den första, under dylika omståndigheter, hafva företrådet. Ingen svarade; deremot drogo de unga flickorna sig dels tillbakaka, dels kastade de hemliga blickar på hvarandra, och hviskade till sina grannar; liksom om de icke har hört något. Modiga och behjertade voro de vål i allmånhet. och slera af dem skulle gerna velat offra lifvet för den ålskade, men att uppoffra