Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1851, sida 1

hvad er båst synes; och så skall det blifva.— Vårt land — sade presten — år det enda i Christenheten, som ånnu icke eger något nunnekloster: lofven att bygga och inviga ett sådant åt den heliga jungfrun! — Det lofva vi och svåra — utropade hela församlingen med mot himlen utsträckta händer. — Vår vålsignade moder! — sade presten — höjande korset i sina sammanknåppta hånder — hör oss och sullborden sedan ert löfte! Amen! — Och nu — började han efter ett högI tidligt uppehåll, och med en förstårkt röst — hår, o Ditmarsker, hår år ert banEr. Med detta tecken skolen J segra! Denna afbild af förlossaren ekall slå fienderna med försåran, med Sanheribs fruktan, med Pharaos ödeI låggning! Deras bågstrångar skola brista, deras svård skola dösvas, och sjunka af vanmakt tillbaka med händerna som föra dem! Deras egen myckenhet skall blifva dem till förderf; de skola nedtrampas och krossas un der håsthosvarne, under sina egna stridsvagnars hjul! Djupets makter skola sätta sig i rörelse, hafvets höljor uppsluka dem. Det skall blifva gråt, tjut och tandagnisslan af de ibjelslagnes hustrur och barn! Ryktet om