Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1851, sida 2

— Icke bestämdt — svarade sändebudet — kanhända hvarken konungen eller hertigen i detta ögonklick veta det sjelfva; men enligt all sannolikhet, kunna vi antaga att de börja anfallet vid Hamme. — Carsten Holm har rått! — ropade en annan — vid Hamme skola vi samla vår makt. — Och hvad skola vi då göra med Meldorp? — frågade en af de åldste föreståndarne. — Som Holm har sagt! — genmålte den förra — vår krigsmakt år icke så stor att den tillåter dela sig på flera sårskilta stållen, och den ena delen skulle dessutom då kunna afskåras ifrån den andra. Efter många rådplågningar, invåndningar, vederlåggningar, blef omsider den baksluge mjölnarens förslag antaget; ehuruvål Sydmarskerne ifrade starkt för en motsatt mening. Då desse omsider sågo, att deras förslag icke hade någon framgång, ropade en Meldorpare: Sedan 1 Nordmarsker bekymren er föga eller intet om huru det går oss i söder, och vi, för att försvara er andra, skola lemna hus och hem, qvinnor och barn ... Tag dem med er! — afbråt honom Carsten Holm.