Korrespondens. Stockholm den 25 Mars 1851. Riksdagsmannareformsållskapet hade i Söndags eftermiddag på vanligt stålle en sammankomst, vid hvilken de skiljaktiga meningarne, betråffande Örebroförslaget, ytterligare sammanjemkades. Meningen år nemligea. att med några modifikationer få nåmnde förslag ösverlemnadt till riksstånden såsom ett uttryck af minoritetens inom konstitutionsutskottet tanke. Funnes icke inom borgareståndet så många anhångare af det fallna kongl. förslaget, Åkulle det tillåfventyrs ånnu vara möjligt att framdeles genom sörstärkt konstitutionsutskott få reformmötets i Örebro förslag, i modifierad form, hvilande till grundlagsenlig behandling vid nåsta riksdag; ty det Lagerbjelkska förslaget har nåstan inga sympathier får sig, utom inom ett visst kotteri bland prelaterna inom det andliga ståndet. De föråndringar och modifikationer i Örebroförslaget, om hvilka man i Söndags vid ofvanbem. sammantråde förenade sig, åro: Riksdagsordningen. ) 85. Riksförsamlingen skall, i kraft af denna regeringsform och utan sårskilt kallelse, till lagtima riksdag sammantråda hvartannat år den 15 November, eller, om helgdag då intråffar, å nåsta söcknedag derefter. S 97. I.) Till landsthinget våljes, på sått åfven i sårskild vallag föreskrifvet år, 120 riksdagsmån, hvardera för trenne lagtima riksdagar; och vare valen gållande åfven för de urtima riksdagar, hvilka på mellantiderna kunna kom ma att hållas. IL) Af landsthingets ledamöter skall en tredjedel före hvarje lagtima riksdag afgå och medelst nya val ersättas. Annan ledighet, som uppkommer genom dödsfall, eller genom laga förfall, eller valbarhets upphörande, eller ock genom afsågelse, som landsthinget finner billigt att antaga, fylles genom val, som anstålles genast efter det ledigheten kunnig blef. Om de ledigheter, som under riksdags lopp inträssa, skall landsthinget hvarje myndighet underrätta, hvilken sedan i gifven ordning bör om nytt val försoga. ö ö s 98. Å nåsta dag efter riksdagens början skola de riksdagsmån, som till thingen valde blifvit, inför den åldste af högsta domstolens ledamöter, som icke af laga förfall hindras, samt riksförsamlingens fullmåktige i riksbanken och riksgåldskontoret, sina fullmakter till granskning uppvisa. Vid denna granskning, hvilken sist inom trenne dagar bår vara fullåndad, skall undersökas, huruvida fullmakterna i föreskrifven form blifvit utfårdade. Hvardera thinget ege derefter att inom sig pröfva så vål de anmärkningar, hvilka emot fulimakterna blifvit under granskningen gjorda, som ock sådana frågor angående riksdagsmans, behörighet, hvilka inom thingen kunna förekomma. Sakna thingen nödiga upplysningar, insordre sådana; äske ock, der så nödigt sinnes, undersökning vid laga domstol, hvilken åfven bör upptaga alla frågor om fållande till något i vallagen utsatt ansvar. Den, som fullmakt uppvisat, utöfvar sin riksdagsmannabe