Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1851, sida 2

af kriget från vår sida, och som om jag vore böjd att förråda våra anslag och försvarsmedel. Får att göra hertigen tillitsfull, bad jag honom om såkerhet för mig och mina egendomar, når de hade fått landet i sin makt. Jag mårkte mycket vål, att han icke fåstade synnerligt afseende på mina beråttelser; derföre sade jag honom sanningen, under den förutsåttning, att han icke skulle tro den. Jag sade honom, att vår största styrka skuile samlas vid Nordhamme, och att Meldorp deremot skulle så godt som öfverlemnas åt sig sjelf och de få lejda buskskyttarne. Jag år af den meningen, att de just nu antaga motsatsen, nemligen att Meldorp starkare, och Nordhamme svagare besättes och fördenskull göra anfall på sistnåmnde stålle. Det år alltså mitt råd, att vi hår samla våra flesta ebarar: men likvål icke derföre förlora Meldorp ur sigte. — Du år en klok man, Carsten Holm — yttrade en af de åtta och fyratio — men litet för konstig i dina beråkningar. Du har med dina spetsfundiga oeh siendtliga anslag icke utråttat annat, ån förvillat oss i våra, och vi åro lika kloka som förut på fiendens afsigter. Hvad har du vål utforskat och kan du nu båttre ån någon af vi andra såga oss, I från hvilket håll vi hafva att vånta honom?