Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1851, sida 2

— Taga dem med? — mumlade den förre — det år lått att såga; men nu under strån gaste vintren, och lemna allt för vind och våg? Det vore båttre om ni kommo för att hjelpa oss att försvara vår lilla egendom. En fånika eller två kunnen J vål i det minsta hafva öfver för oss, och kom du sjelf med Carsten Holm! emedan du tror det vara så säkert i Meldorp. — Der jag mest kan varafmitt sådernesland till gagn — genmålte denne — der vill jag helst vara; åro föreståndarne af den mening att jag skall draga till Meldorp med min fänika, skall jag ingalunda vågra att fullgöra det: blifver åran der minst, blifver faran det åfven. — Det blef åfven omsider sålunda beslutadt. Krigsrädet hålls ett stycke ifrån kyrkan, som låg vid ena ändan af torget. Från kyrkan utkom nu den åldste af presterna, bårande ett stort guldkors framför sig. Af vårdnad gjorde folket plats får honom, och öppnade för honom ingång till föreståndarnes krets. Alla hålsade med djupt allvar och stilla andakt. (Forts.)