HI. På torget i Hejde, det största kanhånda i hela verlden, var mer ån halfva Ditmarskens befolkning församlad. Huru olika var ej denna scen mot den på slottet i Melbek! — Den gamla, mörka och dystra borgen, med sina höga tornspiror, sina tinnar, tjocka murar, djupt liggande fönster, trånga gårdar, vålbefåstad med dubbla vallar, hvilka sistnåmnda höjde sig till hålften Öfver de mörkröda byggningarne, stod der som en trotsande sinnebild af adelsstolthet och herravålde — en fåstning och ett fångelse — omgilvet af skogsbeklädda höjder och dalar. Men i dess inre hvilket lif, hvilken glådtighet, hvilken lyx och herrlighet! Alla gårdarne hvimlade af krigare i blanka rustningar, af tjenare i mångsårgade drägter, af krigsvagnar och stridshästar, allt i brådskande, förvirrad,