Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1851, sida 1

vårt hof belåtet? Långt derifrån. Vid förra honungens död, 1844. var första hufvudtiteln uppdrifven till 719,700 rdr bko, utom de 200,000 rdr samma mynt och utom apanaget från Norge; och ehuru, genom det kronprinsliga hofvets försvinnande eller uppgående i det kungliga, det under förtjusningsfebern beviljade, i håg grad ölverdrisna anslaget af 190,000 rdr bko måste bortsalla -), hade samma hufvudtitel likvål redan tre år derefter, 1847, uppstigit till 687,446 rdr bko, allt oberåknadt de sörutnämnda 200,000 riksdalerna. Det oaktadt, och i stållet sör att inom denna betydliga hofhållningssumma åt kronprinsen bereda de högre inkomster, han kunde önska, framträdde regeringen vid 1848 ärs riksdag med en begåran om förhöjning i kronprinsens särskilda anslag med 75,000 rdr bko. Genom låmplig manövrering lyckades man då, ehuru med svårighet, genomdrifva detta, sedan man dervid nödgats medgifva det vilkor, att det högre anslaget icke singe lystas förr ån samma är sörmålningen skedde, — ett vilkor, som synbarligen utgjorde ett ganska uttryckligt förbehåll att samma sörmålning icke skulle åbringa staten några ytterligare kostnader; men — rikets stånder hafva icke förr åter sammantrådt, ån regeringen åskar ytterligare 18,000 rdr bko till handpenningar åt kronprinsessan! Hvarföre begårde man icke detta straxt, når 15,000 rdrs förhöjning åskades får kronprinsens förmålning? — Nej, ty man visste, att det då hade blifvit afslaget, emedan summan redan var nog stor för ett furstligt hof i Sverige. Man föredrog den gamla utvågeu, att göra en sednare sramställning om det man icke vågade begåra straxt, och förlitade sig på våra stånders vanliga method att endast pråfva, om den sör tillfållet åskade summan år af större eller mindre belopp, utan att betånka, det allt hvad de sålunda efterhand anslagit, qvarstår och sålunda tillvåxer, ånnu mindre att draga hela hufvudtiteln under ny ompråfning). — Det kongl. huset åtnjuter nu redan af Svenska statsverket 962,840 rdr bko, men det begår dertill ånnu 18,000 rdr bko, så att det hådanefter skulle uppgå till 980,840 rdr bko. — Detta år betydligt nårmare en million, ån samma hufvudtitel, år 1810, då Sverige likvål hade fyra hof att underhålla, var den halfva millionen. Fördelad på årets tolf månader, utgår denna lilla summa 81,736 rdr bko (122,604 rdr rgs) och några skillingar, och då det Norrska anslaget tillågges, har konung Oscar för sig och sin familj 1,239,173 rdr bko, eller i riksgåldsmynt nåra 2 millioner riksdaler om året, utgörande per månad 154,896 rdr rgs (allt oberåknadt revenuen af dess enskilda förmögenhet). Detta får ett hof, som på ett berömvåärdt sått föregår nationen med en strång sparsamhet, och i ett land, der en ) Post-Tidningen säger i ett litet misslyckadt rentvagningssörsök (N:o 2 af nämnde tidning för innevarande år) att flere riksdagsmån (förmodligen några af de sjelfskrifne kammarjunkarne eller andra af hofbetjeningen) ogillade, då den af konungen föreslagna nedsåttningen i kronprinsens anslag, och förutspådde, att konungens omsorger att minska statsverkets utgifter föga skulle värderas. Ja, i sanning, då man har så mångfaldig och dyrköpt erfarenhet af att en sådan omsorg, hvad denna hufvudtitel betråffar, aldrig visar sig annars, torde det väl vara en möjlighet att man icke öfver höfvan prisar densamma, når den år nödtvungen. Eller kanske menar P. T. att det skulle passat i stycke, att konungen, efter sitt uppstigande på thronen, förklarat, att han, det oaktadt, önskade bibehålla anslaget för sitt hof, såsom kronprins, med handpenningar till den fordna kronprinsessan, och allt, oförändradt! — Och P. T. tilltror ständerna att hafva gått in derpå! — I sanning, ett smickrande förtroende! ) För att lättare erhålla, hvad man för tillfället lagt an på, begagnar hofpartiet numera en krigslist, som, om den också icke år ny, likvål icke år illa uttånkt, och ånnu i dag med mycken fördel begagnas af sina första uppfinnare. Methoden består deruti, att någon beskedlig man på riddarhuset, hvilken derjemte åger panna nog för dylika vårf, upptråder med ett förslag om bögre, apanage åt kongl. familjen, Ån det begärdta, ju högre desto båttre. Förundrade öfver hvad le höra, men osäkra, huru vidt bearbetningarne under hand hafva kunnat lyckas, och fruktande att se förlusten för det allmånna ånnu mera förstoras, hasta de iberale i snaran. Desamme som nyss förut med sanningens kraft bekåmpat regeringens proposition, stanna, ikasom slagne af häpnad, inför en sådan fråckhet å sina motståndares sida, och begåra nu ingenting hellre ån att få bevilja hvad som först blifvit begårdt. Spelet år Yunnet för denna gång. Vid nåsta riksdag ages det upp igen. Så beråttar man åfven om vargen, då han vill benåktjoa sja 8533. ora kb np ps kr