Viker, 2,170,000 Polacker, 3,140,000 Ruthe1 1,140,000 Slowenare, 1,260,000 Croater 020,000 Serber, Schokacer, Slawonier, Dalåitier och Istrier, samt 14, 000 Bulgarer. Likasom de s. k. tidningsankorna göra sin rd inom den periodiska pressen, så har slnde yglädjande och tillfredsställande-Fbellelse om vidtagne reformer uti anslagen ktesvis spridt sig bland allmogen hår å oren, som anser vårt konungahus för det pohuläraste sedan konung Gustaf III:s tid; ej bogkommande att denne sednare för sitt hille och popularitet ålskade regent oftast Var i verkligt behof af penningar, och sörenskull fann sig föranlåten att alldra minst köra några nedsåttningar i statsanslagen: l:o. Att Hans Maj:t Konungen skall förklarat, det något anslag åt Deras K. Högheer arslurstarne, icke alls år behösligt, utan U. I. trodde sig kunna sjelf sörsörja sina rn, så vål som den fattige jordbrukaren Ina. 2:o. Ått anslaget till militåren, med dess onödiga grannlåt och prål, skulle kunna nedsättas till hälften af hvad det nu är. 3:o. Att H. K. H. kronprinsessan — som lårer vara omåttligt rik — till Sveriges uttömda statskassa skånkt 18, 000 rdr bko, hvaraf råntan skulle tillfalla råddningsanstalter för Vanvärdade barn. 4:o. Att K. M. hådanefter aldrig äåmnar bevilja hvarken anslag, löneförhöjningar, grailkationer eller pensioner åt någon, utan riS stånders samtycke. 5.:0. Att alla biskopsembeten, såsom ösverflödiga, skola upphöra och deras löner indra8as till statskassan; men deremot alla pastoter och komministrar aslönas af staten och deras bostållen utarrenderas, på det att presterne måtte slippa vara gårdsfogdar. 6:o. Att K. M. i anseende till fattigdomen i landet, afstår de 200,000 rdr som han af riksgåldskontoret årligen uppburit, med undantag af anslaget 420,000 rdr samt 7:o. Att H. M. enkedrottningen, af samma anledning. af sin anslagssumma efterskänkt 20,000 rar och ansett sig kunna lefva på de ösrige 60,000 rdr bko årligen, jemte anslaget rån Norrige. På det hela taget synes detta antingen varit en utopi, framkastad af någon, som tyckt att det borde så vara, eller ock ett begabberi, för att dermed -lura bönder, derest de icke förut varit tillråckligt lurade, fastån det nu går tuppsjåt i den vågen, Så vål utaf herrar oeh grefvar, Som utaf vargar och Rååfvar. (Esk. A.)