Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1851, sida 1

3. vudstationer, med all säkerhet till 2000 rar b:ko. Se der de emolumenter, som artilleriofficern har, når det 50:de lesnadsåret ingår och de yngre officerarne börja se snedt på honom, emedan han icke, ehuru pensionsberåttigad, gör min af att taga afsked med... 400 rdr banko i pension, hvilken summa skan sjelf af sina knappa löner besparat! År icke detta en hårlig utsigt, och har man icke hår en i sak dräpande förklaring öfver orsakerna till att artilleriet nu har tjugosex officersvakanser oah ånnu flera att vånta ånda till — upplösningen? Jag blott frågar, synnerligast hr krigsministern, som i stållet för den af artillerikommitten föreslagna tillökning af 520 rdr i lånen åt de åldre kaptener, hvilka icke åro passevolantörer, rekommenderat dem till allsingen. Jag har först nåmnt, att vid Svea och Götha artilleriregementen 6 och vid Wendes 4 kaptener åro batterichefer och att desse såsom passevolantörer kunna bereda sig en någorlunda utkomst. Denna passevolans underlåttar dassutom vårfningen, i synnerhet vid Wendes regemente, der fördelarne af densamma utsträckas ända till manskapet. Nu år det emellertid snart förbi åfven med den härligheten. Säsom jag i ett föregående bref nåmnde, har Kongl. krigskollegium (just det kongl. krigskollegium, hvilket en gång, såsom det då allmånt beråttades, till besparings vinnande för Kgl. M:t och Kronan ville skicka effekter från Götheborg till Borås på ångbåt) i sin vålvishet beslutat att uppsåga sina med artilleri-regementerna ingångna passevolanskontrakter samt låta beklådnad och vårfning verkstållas för Kronans råkning af vid regementerna tillsatta direktioner, och det ehuru det år bevisligt, att vilkoren för passevolansen vid artilleriet åro såmre ån vid något annat vårfvadt svenskt regemente. Nu frågas blott: hvem vill hådanefter blifva batterichef med all den förtret, all den tackoch lönlösa möda, som komma att åtfölja denna befattning? Månne det icke skall komma att kosta kronan oåndligt mera hådanefter, då icke något intresse, utan blott pligten, vakar öfver och ordnar sakerna? Hvarifrån skall manskapet tagas, t. ex. vid Wendes regemente, då truppen, i följd af krigskollegii vålvisa beslut, kommer att gå miste om förut åtnjutna fördelar? ... De dåliga lönerna upplösa befålet; uppsägningen af passevolansen uppupplöser truppen; materielen kommer att stå der; befål och trupp komma vål åfven att stå der, men, liksom en stor del af artilleriofficerarnes nuvarande löner, endast — på papperet. Till de segerrika fanor, som svenska artilleriet vunnit i fordna årofulla drabbningar, bör nu fogas en ny; men icke i anledning af något vunnet, utan i anledning af ett förloradt fåltslag emot — idioter. På fanstångens spets bår prunka en krönt nolla oeh på dess duk låsas orden: -Hic stamus in stercore.Når detta baner en gång blottas hoppas jag, att artilleriets gemenskap icke skall glömma att ropa ett dundrande -hurrahför herrar Hohenhausen, Söderberg och Lefren, ett hurrahe, så stormande, så luftskakande, att stenen på Cardells graf remnar från ofvan allt nedigenom, liksom fordom förlåten i Jerusalems tempel. Det torde då ock hånda, att det gifves personer, som skola ropa till bergen: -Fallen öfver oss! och till högarne: -Skylen oss för samtidens ätlöje och för deras dom. hvilka sedan komma skola, Historien och efterverlden.(V. o. M.)