Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1851, sida 1

gar bildade Penstionernå, nyIUIKa erhållas sorst efter 50 lefnadsoch 30 tjensteår m. m. d., så bör en hvar kunna inse, huru vanlottad artilleriossicern i sin samhällsstållning år. Också har den af mig förut omförmålta, på kongl. befallning nedsatta kommittken ansett orsakerna till den inom artilleriet rådande brist på officerare hufvudsakligen böra sökas i de dåliga lönevilkoren och öfriga hår uppråknade förhållanden ; hvadan nåmnde kommitte under den 1:ste Juni 1850 aflåt ett betånkande rörande det sått, hvarpå de öfverklagade olågenheterna åtminstone till en stor del borde kunna afhjelpas. I detta betånkande, som tilllika innehåller ett förslag till förbåttring af artilleriofficerarnes lånevilkor, hafva icke lefl nadsbehofven tagits till norm vid uppgörandet af den föreslagna löneregleringen, hvilket vål kan anses vara ett fel, men ett fel, som på visst sått år ursåktligt, då man vet, att kommittken ansåg sig icke böra stråcka sina sordringar för högt, af fruktan för att de då icke skulle beviljas. Till grund för sitt förslag tog nåmnde kommitt lönevilkoren för de ofsicerare, som med artilleriet stå i nårmaste tjensteförhållande, nemligen gardesregementena till sots. Enligt dess förslag skulle tillökningen komma att utgöra: för regementschefen Bko Rdr 560. för öfverstelöjtnanter och majorer 850. för åldre kaptener, som åro passevolantörer... 120. för äldre kaptener, som icke åro passevolantörer 3520. för depötkaptener. 260. för yngre kaptener 320. för löjtnanter 60. för underlöjtnanter 80. Dessa lönetillökningar äro, så vidt jag kan finna, visst icke för högt tilltagna, då man besinnar de afbränningar, som på sjelfva lönerna ega rum och hvilka jag hår ofvan uppråknat, äfvensom att de ifrågavarande löntagarne icke kunna bereda sig någon extra inkomst. Imellertid har, såsom jag uti ett föregående bref i ifrågavarande åmne antydt, hr krigsministern behagat anse dem alltför stora, åfvensom åtskilliga andra, af artillerikommittåen till förbåttrande af artilleriofficerarnes stållning föreslagna ätgärder olämpliga. Han har söljakteligen uti den af honom redigerade och sedermera af Kgl. M:t till Rikets nu församlade Ständer aflåtne proposition, betråffande en tilldkning i artilleribefålets låner, betydligt nedsatt de af artillerikommitten föreslagna beloppen, liksom om han, hr Hohenhausen, förstode saken och insåge behofven båttre, ån de utmärkte officerare, af hvilka kommittten var sammansatt. Det år visserligen sannt, att det, enligt artillerikommittkens betänkande erforderliga, ärliga anslaget skulle hafva blifvit ganska betydligt, såsom uppgående till 48,527 rdr banko; men då frågan så till sågandes rörde sig omkring, huruvida Sverige för framtiden skulle hafva, eller icke hafva, ett artilleri, och de föreslagna lånebeloppen, på sått jag förut ådagalagt, visst icke voro för högt beråknade, så hemståller jag till hvar och en klok och råttånkande menniska att asgöra om hr krigsministern, genom sin på intet sågande motiver grundade nedsättning af desamma, gjort konungen, folket och landet någon tjenst, eller om han icke långt snarare gjort dem en stor otjenst, synnerligast som man med ganska mycken såkerhet kan antaga, att statsutskottet tillstyrkt och Rikets Stånder beviljat den af artillerikommittken föreslagna, af artilleriets högste chef, H. K. H. Kronprinsen, förordade löneförhöjningen. — Bevare mig Gud från att klandra den af K. M:t till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition uti ifrågavarande ämne! Den år öfver all kritik, ty den år kunglig; men om någon påstode, att de af hr krigsministern, emot artillerikommittens förslag, i den samma anförda motiver vore under all kritik, så skulle åtminstone jag för min enskilta del icke hafva något deremot att invända. I min tanka hade neml. inga motiver varit båttre, ån de af hr krigsministern anförda. Hr krigsministerns handlingssått skulle ock, om man så vill, hafva i så fall kunnat kallas drligare; ty han hade icke då blott låtsat att ej handla efter godtycke — han hade helt enkelt och öppet afgjort saken med ett maktspråk, och dermed punktum. Jag såtter aldrig gerna tro till låsa rykten; men om de, som från flerfaldiga håll kommit till min kunskap, vore sanna, så skulle jag af