Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1851, sida 3

Sjöfarts-Underrättelsor. Lysekihl den 24 Mars. De hår liggande, för lastning af hafre uti Gullmarfjorden beståmda, sist omnåmnda fartygen, åro ånnu uppehållna af is vid Ferles-sjorden och Saltkållan. De hit vantade Hanoveranska och Engelska fartygen äro ännu icke anlända; åtskilliga af kustens fartyg äro redan afseglade, dels befraktade och dels sökande, sedan högre srakter ån de förut erbjudna, beviljats. Lotspersonalen beklagar sig högligen öfver uteblisvandet af deras löner, hvilka redan i sistl. Januari borde ha utfallit; klagomål häröfver lärer numera icke långe uteblilva. Finska briggen Orien år nu med en bagatell-kostnad utlossad; en entreprenör lår ha erbjudit inroparen af detta fartyg, att för 1,500 rdr bko såtta det i fullkomligt godt stånd, så till skrof som bristande inventarier. Den lossade lasten, 150 å 180 tolfter plankor, skall icke lidit betydligt och synes icke ba varit af såmsta vara; den betalar också fartygets iståndsåttande. Inroparen har, som förut blifvit nåmndt, gjort sig en ganska god affår. Man undrar hvad redare och assuradörer skola såga, då de få veta att de för ett par tusende riksdaler banko kunnat återfå sin egendom, om vederbörande handlat lika klokt som inroparen. Den ostadiga våderleken har hitintills hindrat storsjöfiskets allmånna början och kontraktspriserna å torsk och lång-kabiljo åro ännu obestämda. Huru de, som åtagit sig att emot revenys erhållande salta sin fisk ombord, uppfylla sina skyldigheter, lår vara en hemlighet, förbehållen presten på Gullholmen och salteriidkare. Utsigterna att erhålla ersåttning för de fiskare, som på ett berömvärdt sått råddade skonerten Wilhelmina från total förlust, börja nu att blifva ljusare. Herrar redare och assuradörer handlade både rättvist och klokt om de rikligen belönte en så vacker handling, i motsatt fall kunna de icke vänta sig dylika hedrande bevis på fiskares mensklighet och oegennytta uti en framtid.