Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1851, sida 2

mot Danskarne: Gruz und Griz. Men Ebbe Geed hörde det och stötte den omvånda lansen mot sångarens bröst så, att han tumlade öfver ånda, och behöll det öfriga af visan för sig sjelf. Hade icke i detsamma Breide Ranzau och några andra holsteinska officerare tillkommit, skulle denna obetydliga början fått ett blodigt slut. Sålunda nådde man vålbehållen gränsen, der såndebuden emottogos af sina väntande landsmän. Vid afskedet räckte Wolf Isebrand den danske riddaren handen, och yttrade: -Jag tackar för godt sällskap och årlig lejd; och och vill får att visa eder min erkänsla, gifva er det nppriktiga råd, att ni denna gången blir borta från Ditmarsken, om ni kan och får; och jag lågger den uppriktiga önskan till att vi två icke mötas så snart igen.Ebbe Geed skakade hans hand, smålog och genmålte — Man emot man år alltid vål mått. Derpå kastade han om sin stridshingst och trafvade med sin trupp tillbaka till Melbek. (Forts.) AAAA —