Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1851, sida 1

rarnes långe dämpade harm: -Han hotar — bonden hotar, de trotsa, de utmana oss ...sålunda ljödo på en gång flera ståmmor. Vore det i mitt land — röt en tysk riddare — så hångde vi straxt dessa oförskämda tölpar. — Vexer icke i Holstein hampa för sådana halsar? — frågade spefullt en annan. — Man borde skära nåsan af dessa näsvisa bönderna — anmårkte en tredje. Hertig Fredrik trångde sig genom halscirkeln, stållde sig emot Ditmarskarne och yttrade: -Hvad förhindrar mig att straffa eder djerfhet med döden?2 LJ — Er egen åra — genmålte den åldre. — Och fruktan för våra landsmåns håmnd — tillade den yngre. — Fruktan! — utropade den förbittrade hertigen. — Herr Henrik Ranzaul har ni ej här på gärden en repstump, som är stark nog att bära dessa köttklumpar. Innan svar hann afgifvas af Ranzau reste sig hertigens kunglige broder och yttrade: -Bönderna hafva till hålften rått, vår åra bjuder oss att sånda dem oskadde hem. Broder Fredrik! det anstår oss icke att vredgas på sådana. Hertigen begaf sig stillatigande tillbaka till