Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1851, sida 1

— En god vinterdrågt — genmälte hertigen — sråga dem, min kåre Ranzau, hvad de hafva att begåra al vår kongliga nåd! — Det har jag allaredan gjort — svarade Ranzau — men fick till svar: att de hade befallning att framstålla sitt årende inför hans Majeståt konungen och ers höghet. — Dumdristigt pack! — utropade hertigen — om det åndå vore en underkastelse, de hade att förkunna? — Kanhånda! — invånde konungen — om min hr broder så tycker, skola vi icke neka dem audiens; hemma har jag ofta för sed att tala med den aldra ringaste af mina undersåter, når han begår det; vi kunna ju höra huru dessa figurer skola lågga sina ord? — Ske er vilja, min hr broder! — genmålte hertigen; men hvad jag vet förut år, att vi få blott trotsiga och knappa ord; likvål kan deras upptrådande kanske roa våra fråm mande, emedan troligtvis många af dem icke haft den åran att vara i sållskap med våra högsårdiga hönder från Marsken. Ni tåcktes föra upp dem, hr grefve. ö Forts.) A