Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1851, sida 1

— -Äns—— om, huruvida det s. k. Orebroförslaget skulle II sin helhet antagas, röstade icke ens alla bönderne för detsamma. Når allt går omkring få vi icke något förslag hvilande till grundlagsenlig behandling nåsta riksdag. Så tyckes åtminstone, då man hör, huru skiljda och splittrade meningarne åro. Mer ån förmodan kan man dock i detta fall ånnu icke hysa; men den, som jag nyss framkastade, har dock så många sannolikheter får sig, alt den, åtminstone hos mig, grånsar nåstan till visshet. Den kongl. propositionen om anslag till de hafda omkostnaderna för iståndsåttandet och möblerandet af kronprinsens och kronprinsessans våning har gjort ett högst obehagligt intryck på sinnena. Icke desto mindre tror man att den kommer att tillstyrkas af statsutskottet och gå igenom hos adel, prester och borgare, hos de sednare dock med knapp majoritet. Af bondeståndet deremot tror man att den blir med stor pluralitet afslagen. Detta afslag betyder dock föga, eller, råttare sagdt, intet, utom såsom opinionsyttring. De bekanta Strindlundska motionerna vinna allt flera anhångare och försvarare. Verkan af desamma sörspörjes redan i bevillningsutskottet, der man i går eller i dag, jag minnes ej såkert hvilketdera, in pleno beslutat tillstyrka, att ej mindre ån sex kronoombud skola ösvervara och kontrollera taxeringen i hufvudstaden. Sedermera kommer nog Götheborgs och de andra stådernas tur, derom kan man vara fullt förvissad. Vid nästa riksdag blir det landets, och på så sått kan man om några år lått få tillvågabragt en ökning, i stållet för en minskning, i skattebördorna. Få se bara! Jag har i detta fall mina egna funderingar, hvilka just icke åro grundade på några lösa hugskott. Femårsberättelserna srån samtliga lånen och Stockholms stad hafva nu till riksstånden blifvit utdelade. I den mån tiden och utrymmet tillåta skall jag, enligt förut gifvet löfte, meddela det hufvudsakligaste af ecsamma. De innehålla många och interessanta statistiska upplysningar och böra för ett blad med den stora publik som Handelstidningens vara af mycket vårde, förutsatt att det lyckas mig göra det urval som vederbör. God vilja i detta afseende skall åtminstone icke komma att fattas.