Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1851, sida 1

nad mot honom. Det låter på det som om en afgörande hufvuddrabbning inom kort skulle förestå, bara det hunnit genomgå hr H:s8Ssto ra och digra bok, den det kallar hans politiska testamente. Huru det jåser inom den fraktion, hvars organ Morgonbladet år, kan man finna al följande tirad, med hvilken det slutar sin anmålan af det Hartmansdorffska representationsförslaget: -pet år någonting tragiskt alt se den, som icke kunnat störtas af en konungs onåd; icke af pressens årslånga bearbetningar; icke af pöbelmassornas anfall; icke af årens tyngd, slutligen — falla för sig sjelf. Det år storartadt; men det visar derjemte hvarthån fixa idser (sic!) leda. Neka nu, den som kan, att det inom fåderneslandet finnes en stock-konservatism, en fanatisk reaktion, då tillochmed sjelfve Hartmansdorff, som under loppet af så många år varit det konservativa partiets hufvudman och vid hvars blotta vink voteringsmassorna på riddarhuset bugat sig till jorden, blifvit anhångarne af detta parti för liberal och beskylles för att vara bekajad med fixa idcer. Hvem hade vål någonsin kunnat tro, att de mot honom någonsin skulle våga att slunga en sådan beskyllning?! H. M. Konungen återvåntas till hufvudstaden i afton kl. mellan 6 och 7. Vintren har väl ännu öfverhanden, men börjar dock så småningom maka åt sig för en blidare våderlek, som imellertid gjort att en del af hufvudstadens gator äro nåstan -oframkomliga såsom folket hår uttrycker sig. V. v. M. P. S. Just som jag år särdig att afsånda bresvet på posten dåna salutskotten från skeppsholmen och underrätta Stockholms innevånare om, att II. M. Konungen återkommit till hufvudstaden.