Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1851, sida 1

trångt utom en liten väl underråttad krets, år, att Krigskollegium beslutat upphålva kontrakterna om passevolanser för artilleriregementerna. het första af nåmnde regementon, som kommer att drabbas af denna kollegil vålvisa åtgård, år Wendes artilleri, der sjelfva manskapet bar passevolans och der denna, oaktadt den lårer vara mycket låg, hitintills burit sig förträlsligt, till båtnad häde får staten och innehafvarne. Ått de nuvarande battericheferne, i håndelse de icke i sig sjelfve åro hemedlade, nåra nog skola blifva rumerade på denna kupp, bekymrar vål Krigskollegium lika litet, som det synes bekymra det, att staten, när kronan nu sjelf kommer att dfvertaga allt det, som förut ingålt i passevolansen, efter vänligheten får sitta emellan med 40 å 50 pCts förhöjning. Det ser verkligen ut som om vissa personer ansåge artillerivapnet vara helt och hållet öfverslöligt inom svenska armen: tv huru detta vapen skall under nuvarande och snart inträffande förhållanden kunna hålla sig uppe, år mig omöjligt att inse. I anseende till de orimligt låga lönerna för löjtnantsoch yngre kaptens-graderna vill knappast någon officer mera taga tjenst vid artilleriet. Den ene ester den andre tar afsked eller söker sig derifrän, af det enkla, men fullt giltiga skål, att han ej, såsom anställd vid detsamma, har någon utsigt till en framtida bergning. Redan finnas, om jag ej år origtigt underrättad, inom artilleriet ej mindre äv 25, såger tjugofem, officersplatser vakanta, och ånnu flera komma att blifva det, når Krigskollegii hår ofvan omförmålta beslut blir satt i verkställighet. Väl har Kg). M:t till Rikets vu församlade Ständer aslätit proposition om löneförhöjning åt vissa ofticersgrader inom artilleriet, och vederbörande utskott lårer åfven redan hafva tillstyrkt en sådan; men då nuvarande krigsministern, hvilken uppsatt denna del af den kongl. propositionen, af de mest lumpua och intetsägande skal i många fall, beträllande löneregleringen, gått ifrån den s. k. -Årtillerikom mittänssakrika och på fakta utarbetade betånkande, så kommer den begårda löneförhöjningen, i håndelse den af Ständerna bifalles, ej på långt når att blifva så billig och fördelaktig som den blifvit om nåmnde kommitås utlåtande helt och hållet lagts till grund för den del af Kgl. M:ts proposition, hvilken angår ifrågavarande, för artilleriets bestånd så ytterst maktpåliggande angelägenhet. Hvarföre hv krigsministern, oaktadt H. K. H. Kronprinsen, i egenskap af generalfålttygmåstare, till alla delar gillat artilleri-kommittsens betånkande, blott partielt följt detsamma och för öfrigt sina egna hugskott, derom vill jag yttra mig en annan gång, då jag hunnit samla de materialier, som jag måste hafva vid handen för att kunna lemna en någorlunda klar öfverblick Öfver den verkliga beklagansvårda stållning, i hvilken svenska artilleriet för nårvarande befinner sig och den undergång, som det ofelbarligen, om ej desto klokare och krafligare åtgårder vidtagas, inom några få år går till mötes. Att passevolansen för andra vårfvade regementer, t ex. lifgardet till håst, hvilken år vida högre, ån den för artilleriregementena, ikaledes skulle komma att upphöra, derom örspörjes icke ens en halfdragen anda. Det