Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1851, sida 1

min älskade Denises dotter, utbrast St. Aubin med rörelse. Men ej heller denna list lyckades er, fortsatte han efter att djupt hafva håmtat andan, min kärlek för Denise var lika stark som någonsin, ni hatade henne blott dersör så mychet mer.Ni förgiftade då min maka, er egen syster! ...Nu år han beröfvad henne, som han så mycket ålskade, hon dog, den olyckliga i koleran, kantånka, men tiden skall slutligen läka såret och då skall han, blåndad af min skönhet, kanske offra åt mina behag; — i värsta fall blir jag dock ensam hans arftagerska, ty Denises barn lefver väl, men utan namn, lefver får brottet och fattigdomen. Åh, hvad jag då skall njuta lifvet med mina rikedomar, mina ålskare och nöjeneHar jag ej riktigt uttänkt edra planer, Julia? — Julia, nåstan tillintetgjord al St. Aubins isande köld, förskråckt öfver hans förmåga att hafva genomskådat hennes brottliga tankar, hade intet svar, hon satt blek och tyst med hufvudet nedlutadt mot bråstet. — Markisen steg i detsamma fram och drog Julia med sig till ett bord, som stod i kabi