Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1851, sida 1

Korrespondens. (Forts. o. sl. sr. N:o 62.) Uti ekonomie-utskottets betånkande N:o 53, i anledning af våckta motioner om utvidgande af de råttigheter, som äro mosaiske trosbekånnare hår i riket tillerkånda, såger sig utskottet hafva saknat anledning att i någon vidstråcktare mån understödja motionårernes åsigler, och fördenskull föreslagit, satt Rikets Stånder ville hos K. M:t anhålla, att i de stapelstäder, K. M:t kunde finna låmpligt, och hvilkas borgerskap vore dortill benäget, i Sverige infådde eller naturaliserade mosaiske trosbekånnare måtte erbålla råttighet att sig bosätta utan föregången cårskild ansökan., Det år alltså egentligen blott åt handeln, som utskottet tyckes vilja att Judarne skola egna sina kraster och sin verksamhet, det vill med andra ord såga åt ett nåringsfång, som deras motståndare annars gemenligen klaga öfver att de egna sig alltförmycket åt. Vill man vara kousegveyt liberal, konseqvent kristlig och konseqvent rättvis, så anser jag att de böra emanciperas och blifva lika beråttigade med andra medborgare i den stat, der de äro infödde eller naturaliserade. För min enskilta del skulle jag dock anse, alt en annan emancipation borde föregå denna, nemligen de nu orepresenterade klassernas ur den beroende ställning, hvari ett tidsoch förnuftsvidrigt representationssått håller dem bundne och till en stor del förlamar deras krafter som medlemmar af det stora samhälle, staten, hvilket de tillhöra. Är denna vigtiga reform en gång väl och lyckligt genomdrifven, då följa så många andra vigtiga reformer, så att såga, af sig sjelfve och bland dessa åfven judeemancipationen. Det är rent al omöjligt, att ett folk, som år i besittning af en fri och förnuftigt organiserad statsförfattning kan vågra någon, eho det vara må, att vara fri, följa sitt samvetes öfvertygelse och idka det nåringsfång, som han anser vara för sig båst lönande och alltså förmänligast. Denna min sats torde vid första påseendet taga sig ut som en paradox; men ger man sig tid att något nårmare begrunda densamma, så skall man finna den innehålla en tydlig och ovederlågglig sanning — en sanning, som har för sig historiens ojåfaktiga vittnesbård. Såsom jag i mitt föregående bref llygtist nåmnde, har Konstitutions-utskottet nu börjat handlägga de till detsamma ingifna förslag till ombildning af det nuvarande representationssåttet. Sex sådana låra, enligt hvad det beråttas, redan hafva kommit utskottet till handa: neml. 1) kapten Sjernsrårds, med samfälda val; 2) Johan Johanssons i Skyberga, Per Perssons från Örebro lån och Tobias Linds från