Korrespondensartikel från Paris. (Forts. fr. N:o 61.) En toast af Blanqui afskickad från les amis de Vegalit6 (ett sällskap som statsfångarne på Belle-isle-en-mer bildat) till de politiska slyktingarne i London ), har gifvit de reaktionåra vatten på sin qvarn. hlanqui har ctt skarpt förstånd och stora statsvetenskapliga studier. Må man således förlåta honom, om han, retad och förföljd af dem hvilka han anser får samhållenas plågoandar, blifvit excentrisk och drifver sina låror långre, ån ait de kunna blifva tillåmplige i det nuvarande samhållet. Se hår några utdrag af hans toast: Ledru-Rollin, Louis Blanc, Cremieux, Marie, Lamartine, Garnier-Pagås, Dupont (de VEure), Flocon, Albert, Arago, Marast!! Olycka komme öfver oss om, på den nåra förestående triumfens dag, folkets öfverseende låter blott en af dessa mån åter stiga till magten, som de missbrukat! Ännu en gång de, och det skall för alltid blifva slut! Såsom förrädare skola de ståmplas och behandlas, som, når de blifva upplyfte på proletårernes sköldar, ej i samma ögonblick 1:0 afvåpnar bourgeoisiens garde och 2:o bevåpnar, och organiserar alla arbetarne på militårfot! U—tom detta ingen råddning! hytet bör ej lemnas får skuggan! den som har Svärd, han har bråd! Inför de bevåpnade proletårerna skola alla hinder, allt motstånd, hvarje omöjlighet försvinna!Hvad som nu mest sysselsätter parisarne år den fråga om amnesti åt alla sedan 1848 dömde politiska sångar, hvilken af 200 representanter blifvit väckt i nationalförsamlingen. Den kommitt som haft uppdrag att granska projektet har likväl med 19 röster emot 3 uttalat sig emot proposition, som också af inrikes och justitieministrarne blifvit afstyrkt, synnerligast på de skål att samhållet ännu ej skulle vara tillråckligt lugnt får att i sig åter upptaga de dömde. Äfven pekar man på de manifester som tid efter annan utgå från slygtingarne i London och på ett och annat upptråde i fångelserna. De liberala tidningarne förorda propositionen och beklaga att den ej utgått från Louis Bonaparte. -La Presse som alltid har godt minne upprepar för presidenten följande af honom sjelf i skrift uttalade åsigter: ,Republiken bår vara ådelmodig och hafva förtroende till sin framtid; jag, som sjelf varit landsflygtig och smakat fångelselifvet, påkallar med mina innerligaste önskningar den dag, då republiken må kunna låta alla proskriptionerna falla och utplåna ånda till de minsta spåren efter våra inre oenigheter.M:r Carlier, prefet de la police, har med fru och dotter afrest till Bruxell för att vidare göra en tur ner åt Rhen. Denna resa saknar vål all politisk vigt, men emellertid år ) Flyktingarne i London hafva icke emottagit denna toast och protestera emot densamma, på den grund, att deri sammanblandas och anfallas personer af nog diametralt motsatta politiska åsigter. Red. anm.