Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1851, sida 1

tit en skrifvelse, som i Fredags ankom tilld Statsutskottet, i hvilken hemstålles att Stånderna, i likhet med hvad vid föregående likartade tillfållen egt rum-, måtte i och för omkostnaderna i anledning ef DD. KK. AH. Kronprinsens och Kronprinsessans sörmålning anslå etlkundradesertioetitlsendefemhundradeåtla rdr 13 sk. 3 rst. banko alltså 61,508 rdr mera, ån hvad det otroliga ryktet visste omtala. Jag vet, att H. M:t Konungens handlingar, enligt grundlagen, åro öfver allt klander, och jag vill visst icke göra mig skyldig till något brott emot denna lag; men jas och många andra fosterlandsvånner med mig kunna ej annat ån vara djupt bedråfvade åfver denna H. M:ts hemstållan till det fattiga, under skatter af alla slag nåstan dignande Svenska folkets representanter. Ätt sörja måtte vål ej vara något majeståtsbrott, och jag sörjer upprigtigt, djupt och innerligt öfver att ifrågavarande kongl. skrifvelse någonsin tillkommit. Skälen till dessa mina känslor vill jag erinra mig, att jag i mitt nåstföregående bref antydt. Riksmarskalksembetets åberopande af att till Gustaf III:s, Gustaf IV Ådolphs och kronprins Oscars förmålningar beviljats stora summor, har icke kunnat rubba en enda af de åsigter, Jag i bemälte bref sramstållde. Om man i en sörsluten tid tillåtit sig att utsuga folket och slösa med statens medel, så år det vål icke derföre sagdt, att man så skulle göra äfven nu. För öfrigt har man i sordna dagar åfven känt konsten att hushålla. Så vidt jag kan erinra mig, har ingen af de Svenska thronföljarne i en mera aflågsen tid haft så stora summor af statens medel till sin disposition, som konung Oscar då han var kronprins, och prins Carl nu. Så t. ex. beviljades vid 1810 års riksdag åt dåvarande thronföljaren, Carl August, endast 24,000 rdr, hvilket anslag skulle ökas till 48,000 i händelse han förmålte sig. Om jag rått erinrar mig, ansåg bemålte furste tillochmed denna mättliga summa vara för stor och gjorde ej sjelf bruk af densamma. Åt den efter Carl Augusts död nyvalde thronföljaren, Carl Johan, anslogs blott 66, 666 rdr 32 sk., hvilken summa vid 1812 års riksdag ökades till 100,000 rdr. Åt dåv. arfprinsen OScar anslogs vid samma riksdag 16,666 rdr 32 sk., hvilken summa vid 1816 års riksdag ökades till 50,000 rdr. Vid 1819 års riksdag höjdes anslaget för kronprins Oscar till 100,000 rår och vid 1824 års till 150,000, hvarförutan åt hans gemål beviljades ett anslag af 20,000 rdr. Vid riksdagen år 1830 ökade Ständerne. med bibehällande af de H. K. H. Kronprinsessan beviljade handpenningar, 20,000 rdr, thronsöljarens anslag till 170,000 rår, hvilken summa han årligen uppbar ånda till år 1844, då Carl Johan dog. Vid den riksdag, som då intråffade, anslogs åt thronföljaren 25,000 rår, hvilken summa år 1848 ökades till 100,000 rdr, d. v. s. till den, som han nu uppbär. Arffurstarne fingo sig då anslagne 20,000 rdr, hvilken summa ?5talsutskottet helt nyligen söreslagit måtte ökas till 30,000. — Stånderna kunna följaktligen, såsom man ser, icke beskyllas för njugghet mot sitt nu regerande konungahus. Att då ytterligare taga deras vålvilja och folkets med svett och möda sörvårfvade penningar i anspråk till betåckandet af omkostnaderna för en praktvåning med thy åtföljande dyrbara husgeråd, förefaller många så ösverraskande, att de knappast vilja tro sina egna ögon, när de låsa den till statsutskottet asflätna skrifvelse, i hvilken K. Maj:t till Stånderne gjort sin nådiga hemstållan. Få nu se hvad de derpå komma att svara! Hvad folket skall tånka och såga, det låter sig redan någorlunda beståmma. I sitt utlåtande N:o 65 har statsutskottet afstyrkt R. St. från att bifalla ett begårdt lån af statsmedel, stort 150,000 rdr, till anläggande af en jernvåg mellan Götheborg och Mölndal. Utskottets motiver får detta afstyrkande lyda som följer: -pDå den jernvåg, för hvars anlåggande omförmålte lån skulle erhållas, icke komme att sSåmmanbinda eller fortsåtta några större och sför den allmänna rörelsen vigtigare vägsträckor eller farleder, utan endast bilda ett kommunikationsmedel mellan staden Götheborg samt nåsra i dess grannskap anlagda verk och inråttningar; då de direkta fördelarne af ifrågavarande arbetsföretag skulle hufvudsak