Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1851, sida 1

4 UTLAU— 111111 vä ER ES En opinionsyttring. Drammen d. 7 Mars. Emedan Kandidat Tischendorff såsom redaktör af Drammens Adresse, stådse varit sanningens och folkfrihetens oförskräckte förespråkare och i allmånhet visat stort deltagande för de fattigare folkklassernas öde, hade härvarande Arbetare förening vid en sammankomst beslutat att visa honom sin aktning, då han efter utståndet straff lemnade arresten. Klockan 7 i går afton, då Tischendorffs strafftid var tillåndalupen, infunno sig Arbetareföreningens medlemmar med sin sana vid rådhuset och afvaktade hans frigifning. Då han visade sig på rådhusets trappa, genljöd luften af ett 9-saldigt hurra från den församlade menniskoskaran, som uppgick till omkr. 2,000 personer. Föreningens ordförande, hr Styrman Hansen, mottog derefter Tischendorff med ett tal, som denne besvarade, hvarefter åter våldiga hurrarop höjdes. Hela menniskomassan följde derpå hr Tischendorff till hans hem, hvarest Arbetareföreningens urdförande efter ett tal utbragte ett hurra, (hvari det församlade folket lifligt inståmde) för -de ddla folkvånner, hvilka för frihetens sak sucka inom fängelsets murar-. Straxt derpå upplöste sig samlingen och hvar och en gick hem till sitt. Det hela bar prågeln af den största ordning och alfvar. — På Stråmså torg höjdes ett hurra för det nu församlade Storthinget under önskan att det åfven ville taga den arbetande klassens behof i ösvervägande-. Hr Hansens första tal var af följande lydelse: -Ånskönt vi hyst den tanken, att vi egde garantier i afseende på tryckfriheten, :! visa dock de Höjesterets-domar, som drabbat eder, redaktörer af Nordstjernan och Frederikshalds Budstikke, att de stå på en svag grund. Arbetareföreningen har icke velat genom någon våldsam handling söka att förhindra verk stållandet af den fälda domen, då den derigenom ej kunnat utråtta något varaktigt godt; och hyser den tanken att Ni handlat enligt öfvertygelse. I våra ögon år Ni nu dubbelt aktningsvård, emedan Ni varit en af dem, som lidit får solkfrihetens sake. Detta tal besvarades af hr Tischendorss med följande ord: Under hela mitt lif skall jag i tacksamt hjerta förvara det erkånnande jag i afton röner för mitt med svaga krafter men redlig vilja utförda arbete i sanningens och frihetens tjenst; jag skall i detta minne finna en outsåglig tråst och uppmuntran. Om hat och misskännelse skulle tråffa mig, derföre att jag ej handlar lika med denna verldens barn, hvilka, vid allt hvad de såga eller göra, först fråga: -Skall detta ej skada vår timliga lycka, skall detta icke utplåna vår gunst hos den ena eller andra? Om jag skulle komma att lida förföljelse, derföre att jag, utan anseende till person, uttalar hvad jag håller för sannt och rått, skall det blifva min tråst, att, om jag ån icke finner nåd inför de storas ögon, den lågre stående mannen skall intaga en mera opartisk ståndpunkt och veta