Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1851, sida 1

— — ——— tionen har haft till följd, att majoriteten vid de senaste valen af presidenter och sekreterare i asdelningarne förenat sig om att förbigå alla medlemmar af venstran, tillochmed de mest moderate, såsom Dufaure, Lamoricjere, Cavaignac och Bixio. Resultatet af dessa vol har utfallit förmånligast får Bonapartislerne, och man anser, att majoriteten velat begagna detta tillsälle för att visa presidenten sin tillböjlighet för en försoning. Det berättas också, att flera ansedda medlemmar al möjoriteten, på grund af denna symptom till en fredlig ståmning, uppmuntrat honom att bilda en definitiv minister; men han skall hafva förklarat sig vilja vånta, tikls frågan om författningens revision kommer under diskussion. Ministerportföljarna skola således vara det lockbete, som skall sörmå de herrsklystne burggrefvarne-att understödja presidenten i hans ånskningar att vinna en förlångning af sin embetstid. Nationalfårsamlingen har i mötet den 3 Mars afvisat Ducoux förslag om inrättandet af en arbetarehörs, och derefter beslutat att i 4 dagar icke hålla offentliga möten, utan i afdelningarne diskutera budgeten. Denna diskussion har allaredan börjat och visar ingen fiendtlig karakter emot regeringen; man erkånner, att finansernas läge år ingenting mindre ån lysande, men uppskjuter reformer till ett lågligare tillfälle. Trenne afdelningar hafva redan utsett sina medlemmar till trettiomannautskottet, som har att pröfva budgeten, och vid alla sex valen förbigått venstrans medlemmar; imellertid skall i en af de ånnu öfriga 12 afdelningarne Emil Girardin hafva mycken utsigt att blisva vald. Marskalk Dode de lu Brunerie har, 77 år gammal, afgått med döden. Han började sin militåra bana som löjtnant i ingeniörkorpsen under fålttåget i Egypten, och deltog sedan i alla republikens och kejsardömets krig. Under Juli-monarkien ledde han anlåggningen af fåstningsverken kring Paris och blef af denna anledning utnåmnd till marskalk. Den 4 Mars, set-tisdagen, har den vanliga folkfesten egt rum i Paris. Allt tillgick mycket muntert och lisligt. Blott hr Louis Bonaparte sann festen otreflig; utfaren på Boulevarderna blef han der emottagen med det i hans Öron illaljudande ropet: Lefve republiken! hvaraf han ideligen förföljdes och slutligen jagades tillbaka till sitt palats. Emil Girardin har våckt en motion, som går ut på upphåfvandet af alla förvisningsdekreter och deportationer. De ungerska emig anterne i Paris hafva utstållt en på pragmatiska sanktionen grundad protest emot Ungerns införlifvande i tyska förbundet. — Engelska och nordamerikanska gesandterna hafva lofvat att tillstålla sina regeringar denna protest, och franska utrikesministern har gisvit det löfte att bringa saken å bane i konseljen. Den svåfvande skulden har från d. I Jan. 1849, då den utgjorde 230,812,100 fr., till I Febr. 1851 uppgått till 563,556,200 fr. TYSKLAND. De nyaste förslag, som Preussen gjort Österrike med hänseende till ordnandet af tyska angelågenheterna, hafva, enligt flera tidningars beråttelser, blifvit mycket ogynnsamt