Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1851, sida 2

—— AE SE med orden förnekar, att Folkskollåraren eger kan dermed någonting sårdeles utråttas. Vi kunna icke annat ån beklaga ett sådant sör2 . . hållande med en tidning, som mer ån engång talangfullt upptrådt i den politiska diskussianen. ofvanstående reflexioner instållde sig senast hos oss, då vi i går fingo syn på Skånska Postens ogillande artikel angående vår I utgifvares s. k. cirkulär till Folkskollärarna i Når man medger — hvilket hvarochen måste medge — att ingenting kan till social sörpåttring i allmånbet uträttas utan en verksam och uthårdig agitation; — når man besinnar — hvilket hvarochen bör besinna — att endast genom en sådan kraftig, men sredlig agitation våldsamma och skakande brytningar i framtiden kunna förekommas; — når man erinrar sig — hvad alla känna — att icke blott i England och Frankrike utan tilloch med i det nårbelågna Danmark manifester eller cirkulårer plåga med folkets bifallande uppmårksamhet och till statens verkliga fördel utsåndas af valkandidater och andra politiska personer; — når man inser — hvilket hvarje betraktare, som eger en af intet partisinne förvillad blick, måste inse — att afsigten med den kringsända skrifvelsen till Folkskollårarna år ingen annan ån den att såtta i verket en sådan fredlig och utstråckt agitation; — så tro vi, att man ur liberalismens och framåtskridandets synpunkt icke vidare skall kunna anmårka det ringaste mot det nu för första gången i vårt land gjorda försöket att -äfven i de mest aflågsna delar af landetväcka det politiska medvetandet, hvilket, Gud båttre! mångenståds ännu år försånkt i den djupaste slummer. Skånska Posten finner det vara mycket ina. att det der cirkuläret blifvit kringsåndt just till rikets ,Folkskollårare. Vi åter anse detta vara mycket vål. Ty folkskollårarna nu för tiden ega tillråckligt mycket af, hvad Sk. Posten kallar, -allmån bildning, för att kunna såkert och beståmdt bedöma, hvad som är ren och varm demokratism och hvad som blott år en egennyttig demagogism, eller m. a. o. att skilja folkvånnen från folkförledaren. Vi ega i de talrika bref, som folkskollårarna redan börjat insånda såsom svar på ,cirkulåret, de vackraste och, för att såga sanningen, i någon mån ölverraskande bevis för den i 2 2 : , 7, hos dessa rådande -allmånna bildningen. Vi — . ? . funno mera ån vi väntat, och vi väntade likvål icke obetydligt. Vår utgisvare gjorde alltså rått och vål,når han, efter en kort redogörelse för sina politiska åsigter, hvilka funnos uttalade åfven i det afsända numret af Handelstidningen, i kånslan af sitt rena medvetande hemstållde till hrr Folkskollärare, huruvida de -anse sig böra verka får tidningens vidare spridande. Skånska Posten ådagalågger icke en fullståndig årlighet — ordet år kanske icke fullt passande, men vi kunna ej taga det tillbaka når den framhåller, att vi skulle vilja göra Folkskolläraren till partiman, till en politisk kannstöpare inom bondstugorna, samt att vi skulle söka insöra honom i sett kaos af politiska och sociala tvister, hvarur han naturligen måste hafva svårt att reda sig.Intet af detta år af oss sagdt eller åsyftadt. Vi vilja tro, att Sk. Posten åtminstone icke oafvislig rått att erkånnas såsom svensk medborgare med sullståndiga politiska råttigheter. Delta antaget, måste han åfven tillerkånnas råttigheten eller snarare pligten att skaffa sig reda på samhållets tillstånd och medlen för dettas allsidiga sörkofrande. Skulle Sk. Posten icke vilja inrymma riktigheten af detta moderna resonnemang, så torde den kanske låta sin öfvertygelse påverkas af den grekiske lagstiftarens klassiska yrkande, att den medborgare, som vore nog likgiltig för det allmånna bästa, att han ej vid agiterandet af samhållssrågor visade sig ega eller vilja förskassa sig en -Strid var slutad: frihetsfanan stod på barvil adan aäavar