Sist hur det var jag hellre gick Och jemt om blommor drömde, Än uti skoln, der stryk jag fick Når lexorna jag glömde. Ack, om Denise blott drömde jag, Och hennes rosor tra, la, lal!— Han vänder bladet och låser på följande sida: -Jag hade slutat min kurs vid universitetet och leecole polytechnique och var nyligen återkommen från en tur kring kontinenten, jag hade sett mycket, njutit allt, lårt något och ågdå ... var jag ej lycklig, ... hvad fattas vål honom hviskade afundsjukan. år han ej rik, ung och af börd? ... Ack, jag hade ju ej på sex hela år sett Denise, blomsterslickan, min fordna lekkamrat på Place de la Concorde och detta var min sorg ... Jag tror jag ålskade henne redan första gången jag såg henne fast ännu nåstan omedvetet och dunkelt, men denna kårlek har nu blifvit medveten af sig sjelf... Når skall jag tråffa henne, nårlParis, Juli 1830. -Jag har då sett henne! — efter tio års skiljsmessa har ödet ånyo fört Denise i min väg ...