Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1851, sida 1

rue S:t Honore i Paris, i hvars första våning vi genast intråda om ni behagar. — Denna salong med sina bokhyllor, målningar och statvetter, sitt fortepiano och sculpterade ktager, fullsatta med dyrbara vapen från alla tider erbjuder ingenting annat, ån ett intryck af behag och elegans, så vanligt att råna vid intrådet i en rik dandys ungkarlsrum: men lyft blott opp det gröna sidendrapperiet, der i fonden af salongen ... Hvad ser ni väl då? ... Ett litet rundt kabinett, hvars alla väg gger och möbler äro lropperade i svart. I detta åt sorgen och saknaden uteslutande egnade rum skulle för öfrigt herrska ett evigt mörker, ty något fönster synes ej till, derest icke en osantlig bronskandelaber ständigts pridde sitt bländande sken öfver föremålen. — På ena våggen hänger ett vål lyckadt porträtt i Lebensgrösse föreställande en ung tildskön qvinna i en blomsterbutik, i det ögonblick hon år sysselsatt att mata en dufva, som hon håller i handen. Midt under denna tasla står ett svart vamötsbord, hvarpå ligga under en glaskupa några längesen vissnade och torra blommor samt ett hederslegionens kors. — Men också något annat i detta rum tilldrager sig ovillkorligen uppmärksamheten.