Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1851, sida 1

—;—ä—— —— —— — —U—— och England vid ifrågavarande tid med för hållandet dem emellan nu. Ej heller räcker Englands lyckliga låge till att förklara all den materiella tillväxten och kan alldeles icke förklara det intellektuella och sedliga framåtskridandet. Nej, menniskan tillväxer inifrån; man må hopa Öfver henne naturens och lyckans förmåner: det beror dock af den anda som i henne bor huruvida dessa skola blifva hennes lycka eller förderf. Så förhåller det sig ock med samhållena — jordmån, klimat, låge kunna ej allena göra ett folk rikt, måktigt och bildadt, så vida ej den anda som lifvar folket år af råtta slaget. Det år engelsmånnens religiositet och sedliga allvar, deras kårlek till sitt land, dess lagar och seder, deras politiska klokhet och deltagande för allmänna angelågenheter, deras arbetsamhet, företagsamhet och omtanka som gjort England till hvad det är. Emellertid kan man vål påstå att denna samma anda fanns till förut, ehuru mindre utvecklad — hvad år det då som efter revolutionen gifvit den en i så håg grad sörökad makt? Svaret på denna fråga torde såkrast vara att söka uti de grundsatser som revolutionen genomförde och befåstade. Ty 1688 års revolution var deruti olik den nyaste tidens politiska omstörtningar, att den hade ett beståmdt och begrånsadt politiskt mål och jagade ej efter en i allmånna fraser insvept töckenbild; den var framkallad genom kronans inkråktningar på folkets råttigheter och ingrepp i dess både borgerliga och religiösa författning, och revolutionens syfte var att för framtiden förebygga dylikt. Den gjorde derföre nationens deltagande i styrelsen till en verklighet, den genomförde parlamentets, isynnerhet underhusets, öfvervågande inflytande och kontroll på regeringen, den besästade den enskildes säkerhet mot maktens godtyckligheter. Det år i skydd af dessa frihetens egider som folkets sedliga och verksamma anda fått utveckla sig.,