uppgifves, att den nykristnas yngre bror; som rabbinen Seelihman och bokhandlaren Adolf Bonnier med löften om större penningebelopp sökt förmå att öfvertala systern att icke öfvergå till de kristnes tro, men ej velat låta dertill begagna sig, på några Judars anstiftan sistlidne Thorsdag blifvit i sin bostad gripen och af ej mindre ån 8 slottskanslibetjenter, såsom ett försoningsoffer för systerns dop, till bysåttningshaktet afförd. Jag har hört denna uppgift besannas af flere personer; men med det tillågg, att offret får denna i våra tider nåstan oerhörda förföljelse ej satt håktad långre, ån till sistlidne Lördag, då han af en kristen, hr grosshandlaren Schvan, blef utlöst och sålunda nu åter eger sin frihet. Några kommentarier ösver detta hr Schvans ädla handlingssått torde icke behöfvas. Att hr S. uttryckligen och strångt förbjudit den befriade att omtala hvem, som försatt honom i frihet, kånner jag, och detta förbud hedrar i hans hjerta; men som saken imellertid icke kunnat hållas så ytterst hemlig, att den ju af andra personer försports, har jag icke dragit i betånkande, att, på sått nu skett, medverka till dess utspridande. Det år icke hvarje dag så beskaffade hemligheter upptäckas och blifva föremål för bepråfvande och — beundran. Hr Th. Petrå har, thy vårr, ånyo insjuknat i gastrisk feber. Hans plats i statsutskottet har blifvit intagen af suppleanten hr rådman Falhem. Det år ytterst beklagligt, att hr P:s helsa på den sednare tiden blifvit så vacklande, och att sjukdomen skulle inträssa just nu, då hans nårvaro i utskottet och ståndet så vål behöfdes. l Den i ett par föregående bref af mig omförmålta reformföreningen hade i förrgår eftermiddag ånyo sammantråde i Bondeståndets sessionsrum, då rådplågningen betråffande det s. k. Örebroförslaget slutades. I alla hufvudprinciper kom man öfverens att detta sörslag borde af Konstitutionsutskottet låggas till grund får ett förslag till ombildning af vårt nuvarande representationssått. Beträssande riksdagarnes hållande, kom man åfverens om att de ej borde återkomma hvarje, utan blott hvartannat år. Äfven ansågs valen till första kammaren, eller, såsom denne i Örebromåtets förslag kallas, landsthinget, ej böra ske af folkthinget, utan af elektorer i valdistrikterna. I morgon eller, i håndelse hinder då skulle intråffa, om Thorsdag blir ånyo sammantråde, då protokollet kommer att justeras. Sedan detta blifvit gjordt torde jag blifva i tillfålle alt lemna närmare upplysningar rörande den vigliga fråga, som föremngen afhandlat. Under det att man srän södra och vestra orterna af riket förspörjer att värläglarne återkomma och tråden knoppas, hafva vi hårstådes en bister vinter, nu med ett ganska godt slådföre. Huru långe den kommer att fortfara, år ej godt att såga; men vålkommen år den, så mycket kan jag törsåkra. — I dag, set-tisdagen, år stor kostymbal hos H. K. H. Kronprinsen på Kongl. slottet. Äfven folket inbjudes från åtskilliga håll till nöjen och förlustelser, mot kontant erkänsla, det förs ås; men muntra tillställningar finnas imellertid i öfverslöd att tillgå för dem, som deraf äro roade. Så når hade jag förgåtit underråtta, att dechargebetånkandet inom kort torde vara fårdigt från Konstitutionsutskottet. Flere anmärkningar låra i detsamma förekomma, dels mot samtliga ledamöterne i konungens konselj, dels mot vissa ledamöter af densamma. Till de förra råknas: 1) anm. rörande Warbergs fåstnings inredande till strafsf-sängelse, hvartill medel blifvit anvånde, som af R. St. anslagits till sångars vård och underhåll; 2) onm. rörande dispositionen af mynthuset till embetsrum åt departementscheferne: 3) anm. för uttagande af böter, ådömde norrske undersäter för i Sverige begångna brott. Till de senare åter råknas 1) anm. mot krigsministern, beträssande ett fålttygmåstaren öfverA — —— att haraada BRartha nå hans ankamet Hon —— —