Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1851, sida 1

Tack. o tack! Jag kånner att det skall vara dig smårtsamt, men för Berthas, för din döende våns skull skall du dock göra det — du har ju lofvat mig det. Min Agnes, skrif till Emil, såg honom att Bertha, som snart skall flytta till ett båttre land, ånnu en gång önskar se honom, Önskar tillhviska honom frid och lugn och taga afsked af honom. Såg, min dyra, ålskade Agnes, kan du, vill du göra det?En smärtsam kånsla sammanpressade Agnes hjerta, men ja-blef svaret på vånnens sräga. Hon sick ut för att skrifva till den, hvars anblick ånnu för få dagar sedan uppfyllde henne med lycksalighet — och nu fårskräcktes hon af blotta tanken att återse honom. Ett bud utskickades att såka honom i den by, der han skiljdes från Agnes, men han stod ingenstådes att finna. Efter många efterspaningar upptåckte man honom slutligen i en öfvergifven,. förfallen koja i grannskapet. af Berthas nuvarande boningsstad; der uppehåll han sig om dagarne, men vid nåtternas inbrytande, då Agnes stundom vakade hos den sjuka, lutade han sitt bleka, förstörda ansigte mot fönsterrutan till Berthas rum, lyssnade med Sspånd uppmårksamhet på hvarje rörelse derinne och då morgonsolens första strålar för