Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1851, sida 1

Korset i Ålpdalen. Berättelse af La Stranlera. (Forts. fr. N:o 56.) Och majoren andades åter lått; den börda, som så många år tryckt hans bråst, var nu aflyftad, den blodskuld, som ångslat hans samvete, var försvunnen -— han hade återfått sin förlorade frid och prisade innerligt försynen. Emellertid försämrades Berthas, tillstånd dagligen ooh betånvligt skakade läkaren på hufvudet. Men hon sjelf var lugn och glad; tåligt och undergilvet uthärdade hon de kroppsliga plågorna, ty hjertats stormar hade rasat ut — endast förlåtelse, försoning bodde på dess djup. En dag då Agnes satt bredvid den sjuka, hållande hennes hand i sin, sade den sednare: -ANgnes, du har varit god, outsågligt god emot mig stackars, svaga barn! Vill du nu öka din godhet, vill du uppfylla min bön, kanske den sista, såg, 0 såg?Ja, Bertha; jag losvar det vid allt, som år mig heligtlI ö i