Korrespondens. Stockholm den 4 Mars 1851. I dag år jag hordt nåra så fattig på nyheter som en girig på ådelmod; men det år icke mitt, utan omståndigheternas fel. Berätta nytt år en smal sak, når något dylikt finnes att förkunna; men att -lave nytt, det år förbehållet endast tiden. — NB. icke den palmbladska, ty den förstår sig bra på att rlyve-, men söga att lave., utom når dessa bäda ord åro alldeles synonyma. Jag får alltså, att börja med, inskrånka mig t till att beråtta gamla -bistorier-; men som de äro af det slag, som icke förlorat sitt vårde för dagen, torde red. och allmånheten för denna gång hålla dem till godo. Jag har nemligen med nöje erfarit, att Handelstidningen i sina sednare nummer börjat behandla frågan om vårt försvarsverk, och som det torde interesresa att höra hvad en af de många röster, som vid innevarande riksdag yttrat sig i samma ämne, derom haft att såga, vill Jag hår nedan meddela ett utdrag ur ett anförande i Bondeståndet för den 4 Januari. Det öfverensståmmer till alla delar med de åsigter, som Red. sjelf uttalat och kan följakteligen betraktas såsom ett ytterligare stöd för desamma. Det heter nemligen på ett stålle i bem. anförande: -Når jag går att taga i betraktande fjerde AHnnknn ———