— Hm, hvarken kurtis eller rummel! Då ge vi Arbetaresöreningen en god dag. Nej tacka vill jag danssoirberna i Bildningscirkeln. Två plutokrater. (På stora hamngatan). — Har bror hört omtalas den nya Arbetareföreningen? — Ja visst, der lår komma att bedrifvas den argaste kommunism, angrepp mot åganderåttens princip o. s. v. Jo, jo. Det glunkas också om planer till en framtida arbetarerevolution. Sådant år visst inte otroligt. Men hvad vilja de då? , — Ja hvad vilja de? Ar icke deras ställning redan nu ypperlig? — De vilja vånda upp och ned både på thron, börs och altare. — Nå-nå, de ståfjas vål, vi ha ju Götheborgsposten. — Visserligen, men den låses ju inte, och föreningens ledare åro dessutom högst farliga karlar. Det biter intet ovett på dem. De hade ju hårom dagen den osörskämdheten att påstå, det arbetarne borde ha rått att vålja riksdagsmån. — Dylika låror åro visserligen, oförsynta, men inte ha vi något att frukta får lika röstrått, åtminstone ej i denna kungens tid. Två arbetare, tillhörande arbetareföreningen. (Utan för Bloms hotell). — Vet du de högmögende hår i stan ha så mycket ondt att prata om vår unga, nybildade arbetaresörening. — Nå ja, så låt dem prata, vi skola emellertid handla. Liber. Verldsexpositionen. Då, vid den stora Expositionen i London, folk och tungomål från alla verldens kanter såkerligen komma att tråffa tillsammans, men tasentals menniskor der lika såkert endast kånna sitt eget modersmål, så har från Paris utgått en ypperlig ide, för att lätta kommunikationen individerne emellan, för upplysningar, rådfrågningar, underhandlingar, köpslut o. s. v. Hvar och en som exponerat artiklar och talar flera språk anmodas att båra ett bredt armband af maroquin, hvarpå i gyllene bokståfver de språk åro angifne som han talar. Hvarje språks namn anbringas med de för detta språk egna karakterer, så att t. ex. namnet Ryska skrifves med ryska karakterer, Grekiska med grekiska o. s. v. Derigenom kunde åfven ett högre åndamål grundas: Folkens ömsesidiga bekantskap och förbrödring. Exempel på kraft att fördraga smärtan. En 45 år gammal man, förut kusk, nu murare, arbetade den 14 sistl. Februari på ett under byggnad varande hus i Saint-Ouen, nåra norra jernvågsbron. Troende sig gå på fast mark, nårmade han sig den med sand betåckta brådden af en kalkslåckningsgrop; plötsligt nedsjönk han ånda öfver medjan i denna brånnande massa. Den olycklige mannen arbetade sig sjelf upp ur detta förfårliga bad, men under de bemådanden han gjorde för detta åndamål brånde han åfven hela venstra armen. Oaktadt den ytterliga smårta som halfva kroppen och ena armens förbrånning måste förorsaka, hade han dock mod att till sots begifva sig till Paris. Anlånd dit, förmådde han ej långre uthårda plågorna, utan låt transportera sig till lasarettet Beaujon. Godt minne: En af de mest dramatiska scener tilldrog sig i Paris den 13 sistl. Febr. uti hr Huguet de Massilias menageri, på boule vard des Filles-du-Calvaire. Under det folkmassan trångde sig fram för att se djuren, betraktade en åldrig man med spånd uppmårksamhet en