Så uppfyller jag då härmed den skönaste pligt, som mitt ödesdigra lif någonsin ålagt mig: pligten att medla till försoning — till förlikning mellan två partier, hvilka fört hela folkstammar, ja, tyvårr! tvenne nationer på slagfåltet, såsom blinda verktyg åt den absolutism, hvilken de förfåktade. Jag uppfyller pligten att medla till försoning med glådjefullt hjerta, — stolt ösver det förtroende, som folkstammarna på vår halfö, sävål norrsom söderom Eidern, så lisligt hafva visat mig. Så helsar jag då båda nationerna, hvilkas språk mitt bjerta och min tunga talar, med lika nit för sanning och frihet, med lika kårlek till menniskan, hvilken såsom menniska nalkas mig, inom hvilken nation han ån år boren! J partigångare norrom Eidern, j som icke viljen vara Danskar, Varen Skandinaver, liksom era såder varit sedan årtusenden! Varen Skandinaviens värdiga söner — vårdiga medborgare i den sramtida skandinaviska republiken, liksom Elsassare och Lothringare utmärka sig såsom vårdiga medborgare af den franska republiken. ; J partigångare såderom Eidern, j som endast viljen vara Slesvig-holsteinare-, icke Tyskar, j som för everldliga tider viljen förblifva en dynastis -undersåter-; — låren att inse er andes förvirring; blygens öfver ert hat mot en nation, hvars vårde, erkåndt af andra folk och i aflågsna verldsdelar — icke kan krånkas eller skadas af ett genom konstgrepp våckt partiursinnes fradgande raseri. Varen Tyskar i humanitetens ande! Söken att göra er tyska nationalitet gållande inom era grånser; emanciperen era nation ssärger, hvilka nu åro belagda med fångelsestraff, — grundlåggen ett Tyskland, ett fritt Germanien! och kåmpen icke i framtiden såsom era surstars soldnårer för nåstgrånsande folkstammars undertryckande, åt hvilka j icke åren i stånd att erbjuda något, om icke: tukthus, ständrått och landsförvisning. En af era provisoriska mån från Mars 1848 påstod engång i min nårvaro, i September månad 1849: — -att folket på vår halsö år dumt och fåkunnigt, och måste pinas och plågas samt svida och lida, för att bli klokt och förnuftigt-. — Upprörd öfver en sådan -provisorisk fråckhet-, hvilken åtföljdes af flera andra dylika gemenheter, fordrade jag uppråttelse i det förhånade folkets namn. Men den provisoriskegaf mig, i stållet för en kula, — en nöjaktig förklaring af sin vårdelåshet. — Den 12 September 1849. — Jag hoppas att folket, både norroch söderom Eidern, framdeles skall vara åtminstone så klokt och förnuftigt, att det icke anförtror sig åt sådana ledare. En tysk -kroniksåger om samma -provisoriske-: I Slesvig föresanns förut icke någon önskan om förening med Tyskland; — Han eger anspråk på den vigtiga förtjensten att hafva våckt det tyska sinnet inom Slesvig och att hafva åt oss eröfrat denna befolknings tillgifvenhet.Må någon provisorisk man hafva eröfrat (under det att folket måste svida och lida-) — hvad det vara må; svårligen kunde det vara fråga om någon -förening med Tyskland— så långe intet Tyskland finnes till; — så långe Ungrare, Polackar och Italienare representera den tyska nationaliteten. (Slut n. gång.) —— ——— 2— AL mm OT 1 —