honom, som nu gjort sig ovåärdig att bära namnet af hennes make! Han gjorde sig de bittraste förebråelser, de strängaste anklagelser — men huru hjelpa den skedda olyckan? Försånkt i plägsamma tankar, förblef han sittande hela natten och väcktes först derur på morgonen genom en knackning på dörren. Då han Öppnade den, intrådde en af hans efterhångsnaste hjörnar, hvilken han denna dag lofvat betalning. Min herre, sade den olycklige till denne, rjag år ej i stånd att uppfylla det löfte jag gilvit er, ej heller begår jag något vidare anstånd, utan hår år jag, gör med mig hvad ni behagar.Med en hotande blick oslägsnade sig mannen tigande. Några minuter derefter kom den unge officern, som till en del vållat Emils olycka. Lichtenberg, sade han, vid min heder bedyrar jag, att jag år uppriktigt bedröfvad öfver din förlust i går aftons; men jag kunde aldrig tro att du skulle blifva fattad af en sådan spelpassion, utan min afsigt var blott att förstrå dig och möjligen såtta dig i stånd att erhålla den summa du hehöfde. Kan jag nu vara dig till tjenst, så säg?-Neij. ljöd det tröstlösa svaret; om en stund kommer troligen en af mina fordrings