Till grund hårför skall ligga den afsigten, att harma och förarga Österrikiska hofvet. ENGLAND. Ministerkrisen har nu tagit den hotande våndning, att en protektionistisk minisler för ögonblicket år den sannolikaste. En beråttelse om krisens utveckling följer hår nedan. Den 24 Febr. meddelades af markis Landsdowne i öfverhuset och af lord John Russel i underhuset upplysningar om ministerkrisen. Premierministern förklarade, att utsigten att stanna i minoriteten med hånseende till dlsraelis amendement (rörande inkomstskatten) och erfarenheten med hånseende till Kings motion (om valråttens utvidgning) hade öfvertygat honom om, att han icke med framgång kunde inlåta sig i diskussionen om finansåtgårderna. Derför hade den 21 komitefårhandlingen blifvit uppskjuten till den 24. Allaredan samma afton (den 21) hade det i ministerrådet blifvit beslutadt att upplåsa kabinettet; men man hade till följande dagen måst uppskjuta asskedsansökningarnes inlemnande till drottningen, enår konseljpresidenten, markisen af Landsdowne, som icke var tillstädes i London, först den 22 kunde gifva sitt samtycke till det fattade beslutet. Drottningen hade kallat lord Stanley, och, då denne undanbedt sig det förtroendet att bilda ett nytt kabinett, ånyo uppdragit detta vårf åt honom (lord J. Russel). Han var nu sysselsatt dermed och anhöll om mötenas uppskjutande till den 28 Febr. Denna anhållan blef, efter några ord af dlsraeli och Roebuck, beviljad, och mötet upphåfdes genast. I öfverhuset tog, efter markis Landsdownes förklaring af saken, lord Stanley ordet, men dock endast för att förklara, att han förbehåll sig att utförligt meddela de råd, han gifvit drottningen, och sina åsigter om landets stållning, hvilket han nu, med hånsigt till sakernas tillstånd, ville underlåta. Öfverhuset hade, på grund af några löpande göromäl, ett måte den 25, men ajournerade si sedan likaledes till den 28 Februari. Den 25 försökte lord John Russel att ombilda kabinettet genom upptagandet i detsamma af några notabiliteter ur Peeliternes parti. Men hans underhandlingar med dessa strandade fullkomligt, såsom det heter, till följe af stridiga meningar betråffande åtgårderna mot de påfliga ingreppen. Drottningen hade då efterskickat grefve Aberdeen, och först sedan denne förklarat sig vara ur stånd att bilda en minister, som kunde påråkna parlamentets understöd, hade lord Stanley åter blifvit kallad till drottningen och af henne erhållit det uppdrag, som Aberdeen vågrat emottaga. Underhandlingarne betråffande sammansåttandet af en ny minister under lord Stanleys auspicier, fortforo ånnu vid postens afgång den 26. Imellertid cirkulera redan åtskilliga ministerlistor, bland hvilka Globe anser följande för den sannolikaste: Förste lord af skattkammaren, eller premierminister: lord Stanley. Lordkansler: Sir E. Sugden eller hr Pemberton Leigh. Skattkammarkansler: hr Herries. Inrikesminister: hr Henley. Utrikesminister: hr dlIsraeli eller viscount Canmng. Förste lord af amiralitetet: lord Hardwicke. President i indiska byrån: lord Ellenborough. Generalpostdirektör: hertigen af Richmond eller lord Glengall. President i kommerskollegium: hr Neudegate. Vicekonung i Irland: markisen af Exeter eller lord Wilton. Statssekreterare för Irland: hr 4. Stafford eller lord John Manners. Lordkansler af Irland: öfverdomare Blackburne. Hr Gladstone, f. d. medlem af Peelska kabinettet, hvilken lord Stanley medelst kurir . ? : omkring dem och öfverbjuda hvarann. Men AFA f;uH2 fårhannningar unnginga senart i