knäppta händer och nedåt fåstade ågon, endast framhviska: det vet Gud., Domaren fortfar derefter i en mera sörmanande och mindre hård ton: Bekånn öppet och redligt, hvar har du din far? Har du tagit lifvet af honom? Under tårar och djup ånger bekånner han nu, att han, Fredagen den 14 i förenämnde månad kl. omkring 10 på aftonen, under det hans hustru var bortgången till sina cirka en mil derifrån boende föråldrar och sedan fadren, som på morgonen åfven bortgått, vid den tiden hemkommit och då som vanligt svurit och grålat samt tillsagt sonen: Nu till nåsta ting skall jag vål få se dig på fåstning, då först slagit omkull fadren på golfvet och med båda hånderna fattat i hans struphufvud samt på så sått qvåft honom, hvarefter, och sedan fadren icke mera gaf något tecken till lif, han stoppat honom i en säck, tillknutit densamme öök med denna börda på sin rygg begifvit sig af till en ett stycke från deras boning framflytande å samt deruti kastat honom; men, då fadrens dåda kropp tycktes icke vilja sjunka, återigen dragit den uppå land, öppnat såcken och inlagt några större stenar, hvarefter alltsammans rullades ut i ån och genast försvann i vattnet. Ehuru ånger och samvetsförebråelser genast vid hans ankomst i hemmet, der han måste förblifva alldeles ensam till följande dagen då hans hustru hemkom, hela natten och alltsedan oroade honom, kunde han dock icke förmå sig att ens för sin hustru yppa sig förr ån nåra åtta dagar derefter, under hvilken tid han bitrådde grannarne, som började misstånka förhållandet, med att ösfver allt, så inom som utom hus, eftersöka sadren, men då de det oaktadt åndock icke funno honom, hade han slutligen bekånt hvad han gjort och upptäckt hvar sadrens döda kropp var att finna. — Målet uppsköts för vidare handlåggning sedan medico-legala besigtningen å den döde försiggått. Mål af dylik beskaffenhet åro tyvårr vid Himble håradsrått icke ovanliga.